Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: När möts statsministrarna om Östersjön?

”Hur gammal Östersjön blir som ett levande hav återstår att se och avgörandet ligger i våra händer.”
”Hur gammal Östersjön blir som ett levande hav återstår att se och avgörandet ligger i våra händer.” Bild: Bild: Hasse Holmberg/TT

Dagens ETC.

De senaste 80-100 åren har den mänskliga påverkan på Östersjön ökat påtagligt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Sverige har dragit sig ur sitt ansvar för ett renare Östersjön, menar WWF:s Östersjö-expert Lennart Gladh. Nu är det tid att enas för att rädda det unika ekosystemet i havet. Var finns statsministrarnas engagemang?

Östersjön är inte azurblå, har inte korallrev eller mängder med ovanliga arter men är ändå unik.

Efter födslovåndor med omväxlande salt och sött vatten föddes havet som bräckt, alltså en blandning av sött och salt. Det har skapat ett unikt ekosystem med både saltvattenarter (till exempel blåmussla) och sötvattenarter som abborre. Det landskap vi upplever långs Östersjöns kuster och i skärgårdarna är ett av jordens yngsta landskap, bara 8000-10000 år gammalt med pågående landhöjning i de mellersta och norra delarna.

Hur gammal Östersjön blir som ett levande hav återstår att se och avgörandet ligger i våra händer.

De senaste 80-100 åren har den mänskliga påverkan på Östersjön ökat påtagligt och det är den påverkan vi idag ser i form av övergödning, döda bottnar, kollapsade fiskbestånd, miljögifter. Idag bor cirka 90 miljoner människor i det nederbördsområde som avvattnas till Östersjön.  Att detta område är större än havet självt är en del av problemet som vi inte kan påverka.

När problemen för havet blev tydliga på 70- talet bildade kuststaterna därför vad som kom att bli världens första havsmiljökonvention för havet – HELCOM – då det enda formella forumet där dåvarande Sovjetunionen satt och förhandlade vid samma bord som Sverige och andra västliga kuststater. 

Sverige hade länge en pådrivande roll i HELCOM och var också drivande för att ta fram Baltic action plan (BSAP), som länderna och EU enades om 2007 innehöll konkreta förslag för att lösa miljöproblemen till 2021. 

I BSAP lanserades också för första gången konkreta kvoter för att minska övergödningen, det enskilt största av Östersjöns miljöproblem och där jordbruket är den enskilt största källan. Varje land fick ett beting för fosfor respektive kväve att minska som krävdes för att uppnå uppsatta mål. I Sverige presenterade Naturvårdsverket ett ambitiöst dokument med förslag på hur Sverige skulle genomföra sin del.

Sedan hände inte mycket vare sig i Sverige eller i HELCOM. BSAP är numera glömd. De svenska kvoterna för fosfor och kväve ifrågasattes genast av jordbrukssektorn. Detta så mycket att landsbygdsdepartementet började bojkotta HELCOM-möten där miljö- och jordbrukssektorn gemensamt skulle diskutera nödvändiga åtgärder.

Målen i BSAP kommer inte att uppnås till 2021 om inget sker och Sverige är uppenbarligen inte intresserat av att driva på. 

Vissa framsteg har gjorts, de största tack vare utbyggnaden av reningsverk i baltstaterna, Polen och i St Petersburg. Vissa åtgärder har vidtagits inom jordbrukssektorn, enskilda avlopp får skärpta krav och kryssningsfartygens ”skitvattenutsläpp” har uppmärksammats. Men det är inte tillräckligt.

Senaste året har en debatt blossat upp där den mest extrema åsikten är att det är ingen ide att göra något åt utsläppen då så mycket fosfor finns bundet i Östersjöns sediment och att detta frigörs vid de alltmer omfattande syrefria bottnarna. Istället för att satsa resurser på att minska utsläppen skall vi syresätta bottnarna så att fosforn binds fast i sedimenten.

Flera invändningar har dock rests från olika forskare om effekterna av storskalig syresättning. 

En annan metod som testas i liten skala är att ta upp den fosfor som läcker ut och återföra den åkrarna. Skall detta bli kommersiellt möjligt krävs dock mycket storskalig anläggning för att torka och återvinna fosfor.

Hur det än blir med dessa åtgärder så måste självklart utsläppen minska först och främst, då de påverkar sjöar och vattendrag innan de når havet. Även små utsläpp kan lokalt ha stor påverkan på längs kusten.

Miljöministrar i all ära men de styr inte över de sektorer som påverkar havet. Sverige kan återta rollen som pådrivande kraft i Östersjöarbetet, konkurrensen är dessvärre obefintlig. Men oavsett vilka metoder som kan komma att användas så kommer det att ta tid och kosta pengar. Tyvärr har HELCOM blivit en ursäkt för att slippa engagera sig i frågan. 

Första steget bör vara ett högnivåmöte på statsministernivå. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.