Debatt: När blir en hora tillräckligt olycklig för att tas på allvar?

På mindre än 24 timmar efter kriminaliseringen av köp av sexuella handlingar online förlorade jag mina första svenska klienter. För den som såg riksdagsdebatten i måndags kom dock beslutet inte som någon överraskning. Om vi bortser från ideologin bakom sexköpslagen – som vi sexarbetare starkt kritiserar – är jag minst sagt besviken på våra folkvalda. Språket kring sexarbetare i riksdagen är under all kritik. 

Likställ oss inte med barn – varken mentalt eller fysiskt.

Först vill jag lyfta Gudrun Nordborg (V), som uttrycker sig både sexistiskt och klassföraktande när hon påstår att sexarbetare utan utbildning inte kan formulera formella mejl. Därför, menar hon, måste de mejl hon fått ha skrivits av hallickar som försöker styra narrativet. 

Jag vill också peka ut Martin Melin (L), som säger att bakom varje mejl från en sexarbetare “finns en flicka som inte mår bra.”

Sexarbetare är vuxna. Sexarbetare kan skriva mejl. Likställ oss inte med barn – varken mentalt eller fysiskt. Sedan vill jag påpeka att det är djupt nedvärderande att kalla oss “lyckliga horor”. Det är att förminska oss och våra argument. Kanske var det naivt att tro att politiker skulle förstå det, men vi tar det en gång till: Vem fan är lycklig på jobbet? 

Sluta framställa oss som bimbos utan insikt i våra egna liv. 

Sexarbete är arbete. Vi har bra dagar och dåliga dagar. Jobb kan vara jobbigt. Majoriteten av sexarbetare är tydliga med vad arbetet innebär, och att det inte är så enkelt som man kan tro. Vi är tydliga med att detta är en industri som behöver förbättras. Sluta framställa oss som bimbos utan insikt i våra egna liv. Vi är inte “hallickar”, vi är inte “lyckliga” – vi är normala människor som talar för vår sak. 

Frågan jag ställer mig är: Varför måste horor leva i misär för att tas på allvar? Varför skulle jag inte vilja arbeta med något kreativt, något jag trivs med, där jag kan bestämma mina egna arbetstider och villkor? Varför skulle jag inte vilja förbättra mina arbetsvillkor? Varför skulle jag inte vilja ha samma rättigheter som andra egenföretagare? Varför är detta så ofattbart? 

Det måste vara allt trauma från mitt jobb som gör att jag inte förstår. Debatten mellan Martin Melin och Sanna Backeskog (S) visar också tydligt att de inte förstår hur vi använder dessa plattformar. Jag skapar nästan uteslutande exklusivt material för mina klienter. Varför? För att jag då vet exakt vem som har fått vad – och om materialet skulle spridas utan mitt samtycke, kan jag identifiera vem som ligger bakom. Jag kan dessutom ta mer betalt för exklusivitet. 

Men om jag vill behålla mina svenska klienter måste jag nu öppna upp mitt material för allmänheten, till ett lägre pris. Enligt ledamöternas eget resonemang kring tvång borde jag nu kunna anklaga staten för att ha pimpat ut mig till allmänheten. Hur fungerar denna lag för liveshower med förbestämd meny? Kan elleverantörer åka fast för koppleri, på samma sätt som hyresvärdar kan göra vid prostitution? Kan ens partner nu åtalas för att “underlätta” köp av sexuell handling online, bara för att vi bor tillsammans? Är hen en hallick om hen håller i kameran? Kommer all inkomst från dessa plattformar nu att misstänkas vara kriminella och utredas? 

Vi är oroliga – inte bara för vad detta innebär för oss, utan också för våra familjer.

Det är mycket som fortfarande är otydligt. Vi är oroliga – inte bara för vad detta innebär för oss, utan också för våra familjer. Det enda som är tydligt är att regeringen i tisdags gjorde denna, och många andra sexarbetare, väldigt olyckliga.