Musiken i högtalarna är en genusfråga

Dagens musikscen är mer politisk än på många år och detta speglar givetvis samhället i övrigt. De pinande högervindarna gör att artister väljer att ta ställning mot rasism, och bristande jämställdhet resulterar i svidande samhällsanalyser. Linda Pira och Silvana Imam har stärkt genusmedvetenheten, men deras engagemang är samtidigt ett bevis på att musikscenen är fortsatt mansdominerad. I likhet med övriga samhället.

En förklaring till den ojämställda musikscenen går att spåra till min inkorg. I egenskap av skivrecensent översvämmas mejlen av pop, rock, hiphop och country – den gemensamma nämnaren är att majoriteten av dessa artister och band utgörs av män. Är detta ett problem? Personligen anser jag att negativa skillnader mellan könen beror på förlegade normer som fortsätter att parasitera ett samhälle som anser sig vara modernt och jämställt. Men den patriarkala parasiten är en stark överlevare som år efter år gör att manliga artister blir övertaliga de kvinnliga. Fortplantningen sköter sig själv. Denna verklighet speglar även vad som spelas i högtalarna på klubbar och festivaler.

Det gäller att höja medvetandet, skapa fortsättningar för ett mer jämställt klubbklimat. Ett av botemedlen är att vi män tar ett steg tillbaka, ett annat är att vi aktivt deltar i debatten. Inte står bredvid. Jag har svårt att se att jämställdhet uppnås om endast halva befolkningen gör jobbet.

Jag ögnar igenom recensionerna i Aftonbladet vecka 10 och av samtliga recensioner återfinns endast en kvinna. Madonna. Denna fördelning ger en enkel förklaring till att många klubbar har manlig totaldominans i högtalarna. Och detta gör musiken i högtalarna till en genusfråga. Det krävs att dj:s reflekterar över sina spellistor, det är inte ovanligt att en halvtimme övergår till timmar innan första kvinna ges plats, vilket är oacceptabelt.

Den nystartade Göteborgsklubben Party Girls, där ett av målen är att spela majoriteten kvinnor, utgör ett tydligt bevis på att klubbvärlden är fortsatt mansdominerad. Initiativet är ett utslag av att de flesta klubbar endast speglar halva befolkningen. Det krävs att övriga klubbar följer samma linje och inte fortsätter att nära en tradition som grundades när popmusiken var ung. I bästa fall fanns det plats för en kvinna i varje genre; Patti Smith stod för punken och Joni Mitchell symboliserade folkpopen, medan manliga artister abonnerade på resterande platser. Förändringar har skett, men inte tillräckligt.

Det finns ett ansvar att tänka jämställt som dj och därför har jag startat jämställdhetsprojektet Ursäkta! Vad spelas i högtalarna? tillsammans med Pusterviks-arrangörerna Elin Hedman och Woody-Kim. Detta är ett sätt att uppmärksamma ojämställdheten på svenska klubbar. En av grundtankarna är att få människor som inte är förknippade med genusfrågor att spela jämställt och enligt vårt synsätt är detta ett av botemedlen mot den patriarkala parasiten. En svårbekämpad parasit.