Debatt: Minns Förintelsen – ge rättigheter till alla

Den 27 januari inträffar återigen den dagen vi ska minnas det vi kallar Förintelsen, då otaliga fick sätta livet till i nazist­ernas utrotningsläger. Få överlevde och vi som är deras barn börjar bli gamla. Alla vi bär dock med oss minnena, även om det inte var just våra föräldrar som blev inspärrade. Vår barndom har präglat våra liv och bestämt hur vi ser på världen och de värden som ger våra liv mening. Hur vi ser på de som för tillfället är annorlunda, det må vara kulturellt eller religiöst, på grund av hudfärg eller födelseplats – alla har lika värde. Alla bör erbjudas en plats i vår gemenskap, det har våra minnen lärt oss.

Jag plågas av mina minnen, de gör att jag inte kan somna om när jag vaknar mitt i natten. De har aldrig plågat mig tidigare, jag har kunnat leva med dem, jag har kunnat se en ljusare framtid skymta. Jag har trott att minnena aldrig mer skulle komma tillbaka, att händelserna inte skulle upprepas, att mänskligheten hade lärt sig. Minnena är mångfacetterade och spelar över en lång tid, de skildrar olika tidsepoker men grunderna är desamma: en upprepning av inhumana handlingar i olika ideologiers namn och utan hänsyn till mänskligt lidande.

Under många år har jag varit förskonad av att uppleva påminnelser om orättvisor och våldsamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna i mitt nya hemland, Sverige. Nu har dock samma utgångspunkter – omänskliga inhumana ställningstaganden – tagit överhand även i min nya tillflyktsort.

Minoritetsgrupper blir bemötta med misstänksamhet och våld, humanister misstänkliggjorda och förföljda, internationalister straffbelagda, gränserna stängda för förföljda misshandlade asylsökanden, och barn förvägras umgänge med sina föräldrar. 

Detta borde vara en förstahandsfråga för våra politiker. Hur ska vi vända på denna trend av isärdragandet av samhället, som är ödesdiger för demokratin? I 1920-talets Tyskland och 1930-talets Sverige lyckades de traditionsbundna partierna, inklusive Social­demokraterna, inte hålla de fascistiska tendenserna stångna. Alla eldade på främlingsfientligheten, framför allt mot minoritetsgrupper och avvikanden i det egna samhället. Alla dessa partier vann och vinner på detta i röstantalet men landet förlorar på kort och lång sikt, demokratin förminskas när vissa grupper utmålas som mindre värda, kostsamma och samhällsfarliga.

• Återställ FN:s mänskliga rättigheter till att gälla alla människor alltid överallt.

• Återställ Barnkonventionen till att gälla alla barn alltid överallt.

• Visa att Sverige utan asylinvandring hade varit ett fattigare land utan internationellt erkännande och försäkra därmed att Sverige även i framtiden garanterar rätten att söka och att få asyl i samklang med FN:s rekommendationer och utan begränsningar som gäller inrikes- eller EU-relaterade argument.

Först då ska jag och många med mig kunna somna om när vi vaknar mitt i natten och slippa påminnas om Europas våldsamma förflutna som nu återigen står för dörren, även i mitt nya och mina barns och barnbarns hemland. 

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.