Debatt: Massiv aktion mot fulhandel på 1 maj

1maj är arbetarrörelsens stora dag. Över hela vårt land arrangeras demonstrationer för att minnas framsteg för arbetstagare, och för förbättringar i Sverige och övriga världen. Men i måndags hände något som hotar framtida framsteg: EU och USA gick in i den 13:e förhandlingsrundan om fulhandelsavtalet Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).

TTIP är världens hittills största planerade handelsavtal och dess förespråkare menar att det kommer leda till ökad tillväxt och fler jobb. Hur ska detta ske?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kortfattat är idén att ta bort hälften av alla ”handelshinder”. Ett exempel är när EU och USA testar säkerheten kring fordon. Om kraven på dessa tester vore låga skulle det vara billigare för bilföretagen. Problemet är bara att det vissa ser som handelshinder är någon annans reglering för att hålla människor vid liv. Risken blir ett race till botten. Amerikanska bilföretag har redan försökt gömma en rapport som visar att deras bilar är mindre säkra än europeiska.

Redan innan TTIP förhandlats färdigt har kemikalielobbyn utnyttjat situationen för att skjuta ner kemikalielagstiftning i EU. Men TTIP slutar inte där. Det här är bara början, och det finns dessutom ett systeravtal mellan EU och Kanada – under namnet CETA – som är ännu värre. Där är skrivningarna om arbetstagares rättigheter luddiga, vilket innebär att även kollektivavtal och stridsåtgärder reduceras till, återigen, handelshinder.

Kanada är ingen större handelspartner, men alla de företag som beräknas ha en substantiell verksamhet i landet räknas in. Det inkluderar 80 procent av de amerikanska bolagen i Kanada. Och de är stämningslystna. Konfliktåtgärder för arbetstagare är inte viktiga inom CETA, men det är däremot företagens rätt att söka konflikt. Den rätten är så viktig att den tilldelas en särskild direktörsdomstol, där storbolag kan stämma länder om de stiftar lagar som innebär att företagen kan förlora framtida vinster.

Den här direktörsdomstolen kallas Investment Court System (ICS), och är i grund och botten riggad för storföretagen. Här är varför:

1. Gör att storbolag kan stämma stater på miljardtals kronor om de reglerar för miljön, folkhälsan och arbetstagares rättigheter

2. Öppnar för att stater ska mobbas av storbolag som vill stoppa lagstiftning till för att skydda oss

3. Ger rättigheter till utländska storbolag – men inga skyldigheter

4. Riggas för att ”domarna” ska ta bolagens parti eftersom endast bolagen kan stämma stater

5. Är troligen inkompatibelt med EU-lagstiftning

6. Riskerar bli en tvångströja som hindrar framtida progressiv lagstiftning

Storbolagen är som sagt stämningslystna. Tidigare exempel är Philip Morris som försökt stämma Australien på grund av landets antirökningsförslag, och Vattenfall som nu stämmer tyska staten för att de avvecklar kärnkraften. Detta drivs förvånansvärt nog på av Sveriges arbetarrörelse. Socialdemokraterna är för avtalet och LO hyllar ICS som ”en seger för facken”. Men exakt hur en direktörsdomstol, där vårdjättar kan stämma oss om vi återkommunaliserar välfärden, är en seger för svensk arbetarrörelse är högst oklart i nuläget.

Kanske är det den minimala tillväxt TTIP spås ha 2030 som åsyftas. Men om historien är ett bra facit kan det vara värt att påpeka att det är närmast omöjligt att ta bort hälften av de ”handelshinder” som avses tas bort. Och om det ens lyckas motsvarar det ungefär hälften av vad som betalas ut i ROT-avdrag varje år. Är det verkligen värt risken?

Allt färre tycker det. Det folkliga stödet för TTIP har kollapsat i Tyskland. Från 55 procent till blotta 15 procent. Ju mer debatt om TTIP i varje land – desto mindre populärt blir avtalet. I Sverige är det annorlunda, men steg för steg blir allt fler medborgare medvetna om riskerna med avtalet.

Nu lägger Skiftets nätverksmedlemmar in en extra växel och startskottet går den 1 maj. 300 skiftare över hela landet hänger då upp ”dörrhängare” i sina kvarter. Hängarna informerar om hur TTIP hotar miljön, demokratin och folkhälsan.

Kanske hänger en på din dörr.

Maria Henriksson

Demokratinätverket Skiftet

Toofan Salephour

Demokratinätverket Skiftet