Debatt: M-löften om integration klingar falskt i rika Solna

Bosättningslagen som antogs av Sveriges riksdag i mars 2016 skulle leda till bättre integration. Alla kommuner skulle hjälpas åt att ta emot dem som flytt från krig och förtryck i bland annat Syrien, Irak och Eritrea. Situationer som inte sällan västvärlden varit med och skapat. Ansvaret skulle fördelas jämnt över landet och de kommuner med en bra arbetsmarknad skulle ta en större del nyanlända eftersom chansen till etablering anses vara större där det finns mycket jobb. 

I Solna och flera andra kommuner har man inga problem med att lättvindigt bryta mot det ansvar för bostadsförsörjning som bosättningslagen faktiskt inbegriper. Där har man hittat luckor i lagen. Istället fylls modulbostäder och tillfälliga hem upp med just den kvot man behöver för att fullfölja sin plikt. Sedan vräker man dem för att fylla upp kvoten med nya, sedan vräker man dem också.  

Solna är en av landets rikaste kommuner. De har ett omfattande bostadsbyggande och en bra arbetsmarknad. Trots det har politikerna där bestämt sig för att ställa alla nyanlända på gatan när deras etableringstid på två år går ut. Sammanlagt berör detta beslut nära 500 människor som flyttade till Solna under 2016 och 2017.  

Det handlar om människor som har prövats av Migrationsverket, människor som enligt internationella konventioner har rätt till skydd, människor som har fått uppehållstillstånd i Sverige, människor som redan är, eller håller på att bli svenska medborgare – människor som i allra högsta grad är Solnabor. 

Efter två år på en och samma plats har många av de boende fått jobb. Många har påbörjat utbildningar i bristyrken. Vad händer med allt det om de tvingas flytta? Är det detta regeringen menar när de säger sig ha lagt grunden till ett “hållbart mottagande och effektiv etablering”? 

Det handlar också om barn och ungdomar. I två år har de gått på förskolor och skolor i kommunen. De har skaffat vänner, lärt sig svenska, etablerat relationer till lärare och förskolepedagoger. De går gymnasieutbildningar och planerar sina universitetsstudier. Mitt i läsåret vill man nu slita upp dem från förskolor och skolor. Har Solna stad gjort någon konsekvensanalys av vad detta innebär för dessa barn och ungdomar? Har Solna stad vägt in barnkonventionen i sitt beslut? Hur var det nu med att göra den till svensk lag? Allt tal från Moderaterna om “integration” klingar väldigt falskt i relation till de 500 personer som bott och verkat i Solna de senaste två åren.  

Vi hör politiker och tjänstepersoner säga att det här beslutet, taget i Solna kommunfullmäktige, har med lagar och regler att göra. Det har det inte – det här handlar om politik.  I flera andra kommuner har man nämligen skött detta på helt annat sätt. I till exempel Järfälla och Botkyrka får de nyanlända trygghet i sitt boende. Man inser där att en bra etablering kräver trygghet i bostadsfrågan, att ett hem är fundamentet för integration. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Varför skulle inte det vara möjligt i en rik kommun som Solna? Dessa medborgare utgör ingen ”belastning” för kommunen, de betalar sina hyror och skatter, de jobbar och studerar. Allt sådant som riksdagspartierna tjatar om att en värdig invånare måste. De som inte lyckats skaffa jobb efter den tvååriga etableringstiden går in i arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti och får statlig (inte kommunal) arbetslöshetsersättning. De vars inkomster inte räcker till att betala höga hyror till Solna i sina boenden får statligt (inte kommunalt) bostadstillägg. Barnfamiljerna får statliga barnbidrag.

Nu reser sig nyanlända på flera platser i Stockholm och mobiliserar i bostadsfrågan, det kommer garanterat bli en kraft att räkna med. Nätverket Ort till ort, som arbetar mot den orättvisa och misslyckade bostadspolitiken i hela Stockholmsregionen, ger sitt fulla stöd till kampen. 

Vi säger Solna kommun – riv upp kommunfullmäktiges beslut, stoppa uppsägningarna i alla kommuner och tillhandahåll permanent boende åt alla nyanlända.