Debatt: Näringslivslobbyister hör inte hemma i Vänsterpartiet

När Vänsterpartiets kongress hålls i helgen ställs partiet inför ett vägval som sträcker sig bortom intern organisering. Det handlar om vilken roll ekonomisk makt och professionell påverkan ska tillåtas spela i ett parti som säger sig värna demokrati, öppenhet och folkligt inflytande.

Motionen ”Rädda interndemokratin – säg nej till lobbyisterna” föreslår att näringslivslobbyister inte ska kunna vara medlemmar i Vänsterpartiet eller delta i dess interna forum. Partistyrelsen yrkar avslag. Men inför kongressen finns det starka skäl att gå i motsatt riktning – för demokratins skull.

Näringslivslobbyism är inte att delta i samhällsdebatten som alla andra. Det är en professionell verksamhet vars syfte är att påverka politiska beslut till hemliga uppdragsgivares fördel. Den bygger på ekonomiska resurser, personkontakter, informella nätverk och tillgång till beslutsfattare – inte på öppna, jämlika processer.

Just därför utgör lobbyismen ett demokratiskt problem, oavsett vilket parti som påverkas. Vi har sett hur näringslivets inflytande präglar Tidöregeringens politik inom skola, arbetsmarknad och energi. Vi har också sett hur svängdörrarna mellan politiken, PR‑branschen och näringslivet underminerat förtroendet för övriga riksdagspartier under lång tid.

Ska näringslivets professionella betalda påverkare ges en plats i partiets interna demokrati – eller inte?

Att då acceptera att näringslivslobbyister rör sig fritt även i Vänsterpartiets interna beslutsrum är att normalisera en maktordning där högern och kapitalet köper tillgång och inflytande över partiets beslut.

Partistyrelsen hänvisar till kandidatförsäkringar, diskretion och medlemmars ideologiska övertygelse som skydd mot otillbörlig påverkan. Men erfarenheten visar att detta inte räcker. Det har tidigare funnits vänsterpartister som brutit mot kandidatkontrakt och interna regelverk. Det kan hända igen. Inget parti är immunt mot det. 

Personlig övertygelse, hur stark den än är, utgör inget strukturellt skydd mot påverkan från aktörer som har ekonomiska resurser, professionella strategier och långsiktiga intressen i politikens utfall. Demokratiska organisationer kan inte byggas på antagandet att alla alltid agerar oklanderligt. De måste byggas för att minimera risker för intressekonflikter.

Det är viktigt att vara tydlig: motionen handlar inte om att utestänga personer från klimatrörelsen, fackföreningsrörelsen eller andra folkrörelser. Tvärtom. Näringslivslobbyism och folkrörelseengagemang representerar två helt olika maktpositioner. Den ena är kapitalstark, professionell och köpt. Den andra är ideell, medlemsbaserad och demokratisk.

Motionen är dessutom tydlig med att partistyrelsen själva ska utforma regelverket. Det innebär att styrelsen har alla möjligheter att avgränsa definitionerna på ett sätt som träffar just näringslivslobbyister – och inte aktivister, organisatörer eller rörelsemänniskor.

I dag rör det sig om få personer från Vänsterpartiet. I morgon kan det vara fler. Särskilt om Vänsterpartiet tar sig in i regeringen. Då kommer näringslivets intresse för partiets inre liv inte minska – utan öka. Demokratins skydd måste byggas innan trycket blir som störst.

Inför kongressen handlar detta därför inte om att peka ut individer, utan om att dra en tydlig principiell gräns: Ska näringslivets professionella betalda påverkare ges en plats i partiets interna demokrati – eller inte?

För alla som menar allvar med att politik ska formas av medlemmar, inte av pengar, borde svaret vara givet. Kongressen bör säga nej till näringslivslobbyister i Vänsterpartiet.