Debatt: Lyssna på USA:s fotbollslandslag

Det amerikanska damlandslaget i fotboll stämmer USA:s fotbollsförbund för lönediskriminering. Trots att damlandslaget är den största ekonomiska kraften i amerikansk landslagsfotboll får de sämre ersättning än sina manliga kollegor. Under 2015 drog damlandslaget in ungefär 20 miljoner dollar mer än herrlandslaget, trots detta tjänar de endast en fjärdedel av vad spelarna i herrlandslaget tjänar. Medan herrarna rankas 29:a i världen rankas damerna etta i världen.

Att det amerikanska fotbollsförbundet fördelar resurser ojämlikt mellan damer och herrar, trots att damerna är mer framgångsrika, är ett bevis för att traditionella föreställningar om kön ligger till grund för beslutsfattandet. I de fall där efterfrågan är högre på en specifik damidrott innebär det inte per automatik att priset återspeglas. Därför fungerar inte heller teorin om marknadsmässig prissättning, det sitter snarare i traditioner och strukturer där män (i beslutsfattande positioner) har relationer till andra män och manliga idrotter. Vi socialiseras till att acceptera att herridrotten är dominerande, att den är värd mer pengar och uppmärksamhet, att mannen är en norm.

Ett argument, eller snarare attityd, som används flitigt i såväl USA som Sverige är att damidrottare förväntas vara tacksamma. Nöjda och glada med det de får. Caroline Jönsson, f.d. landslagsmålvakt i fotboll, har kallat det en ”tacksamhetsskuld” som hindrar kvinnliga idrottare från att utmana förlegade strukturer inom idrotten.

Shira Springer, journalist på Boston Globe, beskriver detta på ett bra sätt:

”Alltför länge har tacksamhet märkt damidrott. Kvinnliga idrottare är betingade att vara tacksamma för möjligheterna att få idrotta och konkurrera på högsta nivå, att vara tacksam för att de får tjäna pengar som professionella idrottare, att uppvisa tacksamhet för exponering och uppmärksamhet. Vi ser det på damsidan inom alla idrotter. Och det är en del av vad som motiverar det amerikanska fotbollslandslaget i deras kamp för lika lön.”

För att krossa de barriärer som hindrar flickor och pojkar, kvinnor och män från att behandlas jämlikt i samhället måste resurser fördelas lika. Vilka signaler sänder vi ut till unga idrottare när världens främsta fotbollslandslag på damsidan får en väldigt liten del av det herrarna får, trots att de drar in större intäkter och presterar bättre? Det är inget annat än problematiskt och orättvist. Är det inte dags att vi förkastar idén om kvinnor som gäster på en manlig arena och börjar behandla alla människor inom idrotten likvärdigt, oavsett kön?

Låt oss börja med att investera i damidrotten på liknande sätt som det investeras i herridrotten. Det leder till att fördela löner och resurser rättvist och jämlikt samt att intäkterna till idrotten kommer öka i stort. Det är egentligen inte så svårt, investering genererar vinster, precis som vi nu ser i USA med start i Title IX.

Idrotten är förmodligen den delen av samhället där könsdiskriminering är vanligast förekommande. Vi ser det i resursfördelningen, i sponsringssammanhang och i mediaexponering. Vi ser det också i hur vi talar om ”kvinnligt” och ”manligt” idrottutövande.

Den diskriminering som sker inom idrotten skulle troligtvis aldrig accepteras någon annanstans i samhället och just därför är det så viktigt att allt fler kvinnor och män inom idrotten tar strid för jämlika och rättvisa villkor. Att USAs damlandslag stämmer förbundet är ett väldigt viktigt steg framåt i den kamp som alltför länge har mött ett stort motstånd. Det är på tiden att vi ser löneskillnaderna inom idrotten för vad det är, nämligen diskriminering baserat på kön samt uteblivna investeringar och det är enbart genom att ifrågasätta rådande ordning som vi kan få till en förändring.

Även om många vill hålla isär idrottens lönestruktur från den övriga arbetsmarknaden finns det fler likheter än olikheter. Det är samma strukturer som upprätthålls och återskapas genom beslut som fattas, där män gång på gång värderas högre och får företräde till en mängd olika arenor, rum och resurser i samhället. Precis som kön är en fråga om makt är även lönefrågor, investeringsobjekt och frågan om arbetets organisering en maktfråga, och därför är det viktigt att vi ifrågasätter de argument som upprätthåller dagens strukturer.

Isabelle Widmark
Verksamhetsutvecklare FairPay Foundation

Caroline Jönsson
Grundare och ordförande FairPay Foundation