Debatt: Låt kapitalet betala för sin egen kris

Vintern är på väg och i år kommer den vara riktigt kall i Sverige. Med skenande elrä∞kningar och höjda priser är det nog många som drar ner värmen och stänger av elen för att sitta och huttra under lager av tröjor istället. 

De allra flesta av oss kommer bli fattigare i vinter, till följd av inflation, hyreshöjningar och förolämp­ande låga löneökningar. Men ett litet fåtal täljer guld i den rådande ekonomin: den svenska överklassen, som just nu gör rekordvinster.

Att vi går in i en storm med ökade levnadsomkostnader är passande att säga då det ofta är så ekonomiska kriser beskrivs av ekonomer, politiker och makthavare. Man beter sig som om det har skett en naturkatastrof helt plötsligt som ingen hade kunnat förutspå – och inget kunde vara mer fel. Oavsett vad som var den utlösande faktorn så har en ekonomisk kris varit på väg länge.

Svenskarna är ett av världens mest skuldsatta folk. Över de senaste 20 åren har den privata skuldsättningen femfaldigats. Skuldernas tillväxt har till stor del drivits av de exploderande bostadspriserna, och har drivits på av både banker och politiker. I åratal har banker arbetat för att fler och fler ska skuldsätta sig, vilket gett dem ständigt ökande vinster men blåst upp en bostadsbubbla som nu riskerar att spricka. Situationen är skrämmande lik läget i USA inför finanskrisen 2008.

Det är så här kapitalismen fungerar – eller rättare sagt så fungerar den inte. Den långsiktiga trend­en, genom upp- och nedgångar i ekonomin, är att kapital centreras i händerna på allt färre superrika och att vi andra blir relativt fattigare och mer skuldsatta. Stabilitet och hållbarhet är ointressant för överklassen, det enda som spelar roll är kortsiktig vinst. Därför kan vi inte lyssna på högerns och storföretagens förslag på ”lösningar” till den nuvarande krisen – de bryr sig inte ett dugg om vanliga människors levnadsvillkor.

I åratal har kapitalets företrädare varnat för att det inte är bra att höja lönerna i LO-yrken för mycket då det kan bidra till inflation – men inflationen idag beror inte på att vi har för bra betalt utan på skenande energi- och råvarupriser. Fastighetsägare och företagare höjer hyror och priser för att täcka sina ökade kostnader, men vi som säljer vårt arbete förväntas istället godta stora reallönesänkningar. Det är inte acceptabelt. Istället så måste en del av lösningen nu vara att höja lönerna om folk ska ha råd att överleva.

Dilemmat i den här krisen står mellan om vi ska rädda människor från utbredd fattigdom eller om vi åter igen ska rädda de banker och företag som har satt oss i den här krisen med sin oansvariga jakt på kortsiktig vinst. För Ung vänster är svaret självklart – det kommer aldrig vara försvarligt att ställa bank­erna över människor. 

Det är fullt möjligt att se till att vi som jobbar för att överleva inte får ta den hårdaste smällen. Fackföreningsrörelsen måste kräva högre löner, vi måste förbättra a-kassan och de sociala bidragen och staten behöver garantera lägre priser, speciellt på mat och el som är nödvändiga för oss för att vi ska kunna överleva. Elpriserna i Sverige bör frikopplas från den europeiska elmarknaden – det är orimligt att övriga Europas beroende av rysk gas leder till enorma prisökningar för oss. Hyreshöjningarna måste stoppas och vi behöver nolltaxa i kollektivtrafiken när allt fler inte har råd att ens åka till arbetet. 

De höjda levnadsomkostnaderna måste strypas och det nu. Låt kapital­et få betala för sin egen kris för en gångs skull.

Vintern kommer att bli kall i år med ett allt hårdare samhälls­klimat. Bara tillsammans, i den vrede över vad kapitalet och dess kriser utsätter oss för igen och igen, kan våra krav bilda en brasa som är starkare och varmare än det vi nu behöver stålsätta oss inför. Tillsammans i den solidariteten, att det är vi som kommer drabbas mest av den här ekonomiska krisen, ställer vi kraven för ett annat samhälle – ett varmare och mer rättvist samhälle, där alla har råd att leva.