Debatt: Visitera klassamhället istället

Regeringen har nu, inte oväntat men likväl ödesdigert, lagt fram förslaget om visititationszoner. Från den 28:e mars får alltså polisen visitera människor och genomsöka fordon, helt utan brottsmisstanke. Även barn kan visiteras. 

Flera skribenter och organisationer har varnat för de stora risker som zonerna skulle innebära, med diskriminering och rasprofilering. Även Polisen själva har uttryckt sig skeptisk till förslaget som i mångt och mycket framstår som signalpolitik från regeringspartiernas håll. 

Visitationszoner har sedan tidigare använts i Danmark, men trots att de aldrig har utvärderats väljer nu regeringen ändå att gå vidare med initiativet. Syftet tycks vara att få ta bort vapen från gatorna, men ingen forskning visar att åtgärden minskar kriminaliteten över tid.

Vi i Allt åt alla ser visitationszonerna som del i en rad av förslag från Tidö-partierna som alla fyller samma funktion: att peka ut syndabockar och med repression skapa otrygghet genom angiveri och uniformer.

30 år av nyliberalism, med skattelättnader för de rika, ständiga privatiseringar och nedskärningar, har skapat ett alltmer instabilt samhälle, med ökande klasskillnader och misär, där grogrunden för organiserad brottslighet är oerhört gynnsam. I stället för att göra något åt denna laddade socioekonomiska situation, som är regeringens själva livsluft, vill de nu skapa trygghet genom att slå ner på gängen via intensifierad repression i så kallade utsatta områden. Men problemen med rasprofilerad visitering har existerat redan innan. I organisationen Folkets Husbys årliga trygghetsundersökning, där de svarande till största delen kommer från Husby och Rinkeby, framkommer att 74 procent av de tillfrågade männen och pojkarna under det senaste året har stoppats av polis, 30 procent säger att de blivit stoppade mer än tio gånger. 

Visitationszoner förvärrar risken att polisingripanden sker på basis av personers hudfärg och etnicitet. I förslaget står att visitationen ska kopplas till visst uppträdande eller typ av kläder, som Liberalernas Martin Melins numera bevingade ord om att ”alla som bär kopior av Gucci-kepsar är inte gängkriminella, men många gängkriminella bär dessa.” 

Rättssäkerheten är helt urholkad och de demokratiska rättigheterna hos de som bor och verkar i områden som utpekas likaså. Istället finns det en överhängande risk att förslaget slår hårt mot marginaliserade grupper som redan påverkas av polisvåld, rasism och diskriminering.

Visitationszoner är med andra ord del i en negativ utveckling av hur vår stad fungerar och vem den finns till för. De gemensamma ytorna har över lång tid minskat och därigenom även tillfällen till möten, samvaro och samverkan mellan människor. Samtidigt har hyrorna höjts, trångboddhet och renovräkningar ökat, inte minst i miljonprogramsområden. Möjligheten till gemenskap och föreningsliv minskar när lokaler och utrymmen utanför hemmet avsedda för annat än konsumtion försvinner. Möten över klass- och åldersgränser går förlorade. I deras ställe blir nu torg, gator och hållplatser i vissa delar av staden ett utrymme där personer blir misstänkliggjorda och etniskt profilerade. Städerna fostrar en minskad gemenskap och främjar kontroll och repression mot de som lever i de fattiga, utsatta stadsdelarna.

Så länge det råder fattigdom, trångboddhet och misär kommer gängen ha en stadig bas av rekryter.

Vi ställer oss emot förslaget på visitationszoner och lyfter behovet av reella insatser för att minska klassklyftorna, och vi lägger ansvaret för gängkriminaliteten där det hör hemma: hos klassamhället.