Debatt: Jag är mina assistenters arbetsgivare för rättvisans skull

Jag blev egen arbetsgivare 2010 för att mina assistenter var trötta på att minst 20 kronor i timmen antingen gick till kommunen eller till privata bolag i administrativa avgifter, något som istället skulle kunna gå till att förbättra deras löner. Eftersom jag själv är extremt negativt inställd till alla former av privata vinst­intressen på offentliga medel så föreslog jag denna lösning. Jag vinner ingenting personligen på detta då jag, som arbetsgivare i egenskap av privatperson, jobbar ideellt med lönehanteringen och assistansen.

Det jag däremot vinner är nöjda och välavlönade assistenter – tack vare detta så jobbar samma assistenter kvar än idag. Mina assistenter skulle heller aldrig kunna ha lika mycket inflytande om jag inte var egen. De har full insyn i ekonomin och kommer själva demokratiskt fram till eventuella ändringar.

Jag skulle aldrig driva ­assistansen på ett sätt som inte assistenterna själva vill. Om de exempelvis hellre vill ha en anordnare så byter jag, då mitt liv är helt beroende av nöjda ­assistenter.

Det är extremt psykiskt krävande att släppa in nya människor så nära inpå livet som min integritetsnära, och personliga, assistans kräver. Så om det är något jag värderar högt så är det långvariga och trygga anställningar. Dessa idéer är jag övertygad om att jag delar med 99,9 procent av alla assistans­berättigade.

Kommunal har sedan länge drivit en helt obegriplig kampanj för att förstöra ryktet kring LSS. De borde istället förstå att hotet som hänger över både assistenter och brukare är politiska beslut och försäkringskassan. Kamrater med normbrytande funktionsvariation avslutar bokstavligen sina liv när deras assistans dras in. Och när det beviljas färre och färre timmar så måste anställningar avslutas.

Även om man fortfarande är beviljad assistans så höjs inte timersättningen så som den borde i relation till vanlig löneutveckling. Det blir därmed allt svårare att erbjuda konkurrenskraftiga löneavtal. Nu har Kommunal bestämt sig för att rikta in sig specifikt på oss egna arbetsgivare. Vi som faktiskt fortfarande kan ge bra avtal. Allt för att man nu hittat ett fall där en idiot har betett sig förjävligt mot sina assistenter, något som nu har stoppats – även om man kan tycka att det borde stoppats bra mycket tidigare. Men det är en idiot. EN.

Varför är Kommunal så kritiskt till egna arbetsgivare? Jag kan bara uttyda ren funkofobi och något ”von oben”-perspektiv kring att vi invalider inte skulle vara lämpliga arbetsgivare eller veta bäst vilken assistans vi själva behöver. Varför skulle en tredje part, ofta med egna ekonomiska intressen, veta bättre vilken hjälp jag behöver för att kunna forma mitt liv? 

Kommunal skriver rakt upp och ner att de vill ”avskaffa systemet med egna arbetsgivare”, alltså hela grundstenen för den personliga assistansen. Bättre och starkare invalider än jag kämpade hela liv för att bli fria från institutionernas låsta dörrar – för att vinna sitt självbestämmande och därmed frihet. Tillslut lyckades några kämpa sig till att de själva skulle få ansvara för den summa som institutionsfågenskapen innebar. Det var så egna arbetsgivare – och, i förlängningen, hela den personliga assistansen kom till.

Dessa rättighetshjältar pissar Kommunal på.

Vad är målet? Att helt stoppa personlig assistans? Tvinga in oss på institutioner eller tvinga anhöriga, ofta kvinnor, att sluta på sina jobb för att ta hand om närstående med normbrytande funktionalitet?

Att vara motståndare till rättighetslagstiftningen LSS är inte ett dugg bättre än att säga till en rasifierad individ att man borde gå tillbaka till slaveriet. Det är min frihet, rätten till min egna kropp och jämlikhet som ifrågasätts. Att det är Kommunal som är de som ivrigast ifrågasätter hela mitt människovärde är för dumt och historielöst för att ens ta in. De har svikit mig, som stolt socialist – och mina personliga assistenter röstade nej till kollektivavtal då de inte känner sig representerade.

Jag kommer aldrig acceptera hatkampanjer baserade på extrema infallsvinklar. Kommunal ser jag numer, efter år av smutskastning av ett oerhört viktigt yrke, som funkofober som tyvärr tappat all form av trovärdighet.