Debatt: ”Jag älskar min hemort – men jag hatar våldet”

Det är dags för Löfven att sluta snacka skit och gemensamt med oss 99 procent som vill skapa ett bättre samhälle börja kämpa för allas lika värde för att förändra. 

Under de senaste månaderna har många mammor förlorat sina söner på gatan. Nyligen sköts 23-åriga Rozh Shamal ner i Stockholms förorten Blackeberg. Det är bara ett av otaliga exempel.

Maytham Daffaie, Hermon Daniel och Mohammed Hakim var 19.

Vedat Yildiz blev 18. De är någons bror, vän, elev och son som alla – inte bara föräldrarna – har ett ansvar för.

Unga tonårsgrabbar som ännu en gång blev en del av dödskjutningsstatistiken, ännu en mor som dränks av sina tårar då hon förlorat sina söner, vänner och kära som mist en bra vän för livet.Ytterligare en person som dödats i samband med detta dödliga gatuvåld som eskalerat med åren på våra gator.

Men ingen bryr sig. Varför? Varför ser ni ner på oss? Vi vill också vara en del av samhället; inte känna oss som djur.

Stefan Löfven och den svenska regeringen som säger sig värna om alla människors liv, för mig är detta inget annat än rent hyckleri. Om lika många unga män sköts ihjäl i områden så som Södermalm, Östermalm och innerstaden så är jag säker på att Stefan Löfven och regeringen hade tagit frågan på betydligt större allvar. När ska våra politiker erkänna att man gör skillnad på liv? Att det är ens liv och namn som sätter ett värde på en dagens i samhälle? Att du är betydligt mer värdefull om du heter Andersson i efternamn än Abdullah i efternamn och att du är mer värd vart du i staden bor.

Vi älskar inte utanförskapet och den strukturella rasismen. Precis som alla andra vill vi leva i frihet och trygghet. Vi kräver att få ha trygghet för det är därför vi lämnade våra länder och flyttade hit. Vi vill kunna gå på våra gator utan och behöva oroa oss för vad som kan ske. Vi vill ha en framtid för våra unga. Vi vill bli en del av det vackra samhället.

Vi vill bygga upp ett tryggt och säkert samhälle för alla. Vi vill att Sverige och Löfven ska satsa på oss och sluta vända oss ryggen. Genom en stark välfärd och stark satsning på de unga kan vi bygga upp ett bättre samhälle där även de unga barnen och de unga männen ser andra framtidsutsikter än kriminalitet, brott och narkotikahandel.

Men så ser verkligheten inte ut i dagsläget. I stället har Stockholms och Göteborgs förorter tvingats vänja sig vid en dålig välfärd. Vi bor i ett område där elevernas skolresultat är sämre än dom i innerstan, där många familjer tvingas bo trångt och där arbetslösheten högt ökat med åren.

 Vi bor i områden där vi avhumaniseras då det pratas om oss och inte med oss. Områden där blåljuspatrullen sitter i sina polisbilar och hojtar om hur de ska ge ”duktigt med stryk” åt ”blattejäveln” eller ”apjäveln” som råkar vara någons bror, elev eller son? 

Är detta isolerade rasistiska undantag? Eller tydliga tecken på att ordningsmakten har problem med sin människosyn? Vi bor i ett område där framtidens unga män skjuts ihjäl på våra öppna gator och där politiker låtsas som de bryr sig om oss men i själva verket låter dom detta kriget pågå. Ett område där massmedia klassar ofta offren som eventuella brottslingar, vilket långt ifrån alltid stämmer överens med verkligheten. 

Gatuvåldet som ökat med åren är ett symtom på ett misslyckat samhälle. Våra förorter blöder men det är inte bara förtroendet till myndigheter och de borgerliga alliansen som sviktar, utan också för socialdemokratin och regeringen. Alliansen måste förstå att det inte räcker med att rusta upp Stockholms och Göteborgs förorter och öka antalet blåljusspersonal. Ni måste också bygga upp förtroendet för demokratiska institutioner. Ta våra liv på allvar och börja ta ansvar det räcker nu! 

Hur många fler mammor ska behöva gå på sina söners begravningar? Hur många fler offers liv ska de behövas tas innan ni tar tag i detta på allvar? 

Jag älskar min hemort. Min förort. Men jag hatar utanförskapet och våldet. Jag hatar att jag 2019 ska behöva förklara varför jag känner den ilska jag känner mot samhället, mot er som ser oss om ni ens ser oss.

Jag tänker inte acceptera att fler unga människor dör i de dödliga gatuvåldet som eskalerat med åren på våra gator.