Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Intersektionell feminism är enda vägen framåt 

”Det är bara tillsammans vi kan jobba mot patriarkala strukturer och få ett jämlikt och jämställt samhälle”, skriver Kim Plunteman och Sam Vidén.
”Det är bara tillsammans vi kan jobba mot patriarkala strukturer och få ett jämlikt och jämställt samhälle”, skriver Kim Plunteman och Sam Vidén. Bild: Press/Privat.

Dagens ETC.

Kvinnokampen måste inkludera transkvinnor, lesbiska kvinnor, kvinnor med olika etnicitet, arbetarkvinnor, kvinnor med funktionsvariation, alla kvinnor!
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Nu är den igång igen. Diskussionen om om huruvida transpersoner verkligen finns. Transexkluderande feminister har bestämt sig för att gå till attack mot kvinnor födda utan livmoder. Istället för att lägga fokus på att bekämpa de patriarkala samhällsstrukturerna som drabbar oss alla attackeras transpersoner och redan givna rättigheter ifrågasätts. 

Ett av de senaste utspelen kommer från Kajsa Ekis Ekman, som påstår sig löst vårdköerna och fått för sig att homosexuella barn som gillar rosa utsätts för medicinska experiment i form av steriliseringar när deras oroade föräldrar tar med dem till mottagningar för ända-målet. Vi övriga feminister och transaktivister står förundrade och vet inte riktigt i vilken ände vi ska börja. 

Ekis Ekman har skrivit en bok om kön. Där har hon bestämt vad kön är, och det är inte någon könsidentitet. Ekis Ekman säger att vi är lurade. Vi är offer för medicinska experiment och ett samhälle som inte accepterar vår sexuella läggning. Hon menar, på fullaste allvar, att det är lättare att vara transperson i Sverige än homosexuell. Jämförelsen haltar, det ena är en identitetsfråga, det andra en sexuell läggning. Frågan om hur transpersoner som är homosexuella passar in i det här, eller icke-binära, lämnas okommenterad. Men de finns nog inte heller. Vi är ett påhitt. Offer. Vilseledda. Vi finns inte.

Dessa självutnämnda jämställdhetskämpar, utan någon egen erfarenhet eller utbildning, vill att vi transpersoner ska sätta oss på mattan, precis som män tvingat kvinnor till i hundratals år. De tycker inte att forskning och experter har något att komma med. Är du feminist och född med livmoder har du automatisk rätt att bestämma vad som är skadligt för jämställdheten. Det är som att de anser att de är bättre lämpade att avgöra vad som är bäst för andra. Det låter ju lite som… patriarkatet? 

Ekis Ekman framhäver att om folk får byta kön hur som helst på internet, ja då kommer det plötsligt springa obehöriga i omklädningsrummen, trots att rätt siffra i person-numret är motsatsen till varför transpersoner kastas ut därifrån. Faktum är att transpersoner idag många gånger inte har tillträde till något omklädningsrum, oavsett juridiskt kön. Vi är inte välkomna, vi kan till och med riskera våra liv om vi ställer oss i duschen på jobbet. 

Ekis Ekman missar även helt att transungdomar, lika mycket som alla ungdomar, behöver få tillgång till sin identitet, känna sig bekräftade och ha möjlighet att legitimera sig utan att riskera att få sin historia offentliggjord. Det går inte i Sverige idag, enda sättet att byta juridiskt kön är genom att Socialstyrelsens rättsliga råd godkänner det, efter att du fyllt 18 år. Än så länge kan unga som får diagnosen könsdysfori i vissa fall få stopphormoner, men detta är ingen korrigerande åtgärd. Och det är inte något medicinskt experiment. 

Ekis Ekman vet självklart att barn inte genomgår operationer, och att steriliseringarna hos vuxna slutade för länge sen. Eller just det. Inte ens tio år sedan faktiskt. Men vi får väl tacka då, för att hon inte vill införa det igen. Ändå väljer hon att sprida den bilden. Varför? Vem tjänar på det?

Hur hamnade delar av den feministiska kampen i det här kanin-hålet? Och hur lyckades patriarkatet lura i ett gäng så kallade feminister det här? Det får någon annan reda ut. Men vi måste sluta ge trans-exkluderande feminister utrymme att ljuga på bästa sändningstid, vi har inte tid för det. Feminismen har större frågor att lösa. 

Vad är lösningen då? Intersektionell feminism, det är den gemensamma vägen framåt. Kvinnokampen måste inkludera transkvinnor, lesbiska kvinnor, kvinnor med olika etnicitet, arbetar-kvinnor, kvinnor med funktionsvariation, alla kvinnor! På så vis blir vi bättre som samhälle, alla tjänar på att patriarkatet faller – kvinnor, män, icke-binära. Det är bara tillsammans vi kan jobba mot patriarkala strukturer och få ett jämlikt och jämställt samhälle.

00:00 / 00:00