Hoppa till innehållet

ETC Uppsala

Debatt: Inför genusperspektiv i all utbildning

"Många gånger kommer våldet inte ens i konflikt med det generella fördömandet, eftersom handlingarna inte definieras som övergrepp av förövaren", skriver företrädare för Feministiska juriststudenter i Uppsala.
"Många gånger kommer våldet inte ens i konflikt med det generella fördömandet, eftersom handlingarna inte definieras som övergrepp av förövaren", skriver företrädare för Feministiska juriststudenter i Uppsala. Bild: Bild: Jessica Gow/TT

ETC Uppsala.

Också denna sommar har medierapporteringen kring sexuella övergrepp på festivaler varit intensiv. Det är i grunden bra att övergrepp uppmärksammas, att krav på åtgärder ställs och att polisen utreder hur dessa brott ska förebyggas och lagföras.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Uppsala som står för åsikten.

Det är dock viktigt att komma ihåg att de brott som begås på festivaler bara utgör en bråkdel av de sexuella övergrepp som dagligen sker, och länge har skett, i Sverige. Brott begångna på offentlig plats är förhållandevis få, och skolan är den offentliga miljö där de flesta fysiska sexuella ofredanden äger rum. Det får inte glömmas bort vid kartläggningen av problembilden eller vid utformandet av åtgärder.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Riskerna med en onyanserad debatt är flera. Det leder till fördomar om vem som är offer, vem som är förövare och vem som har ansvar för att förhindra att sexuella övergrepp begås. Dessa fördomar är direkta hinder för att bekämpa denna typ av brottslighet.

På en abstrakt nivå skulle de flesta hålla med om att det är fel att kränka någons sexuella integritet. Men trots att sexuella övergrepp fördöms generellt, så sker de. 

För samtidigt som få anser att övergrepp är okej finns det föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet som skapar undantag från det generella fördömandet och därmed också ursäktar mäns sexuella våld. Många gånger kommer våldet inte ens i konflikt med det generella fördömandet, eftersom handlingarna inte definieras som övergrepp av förövaren. Om gärningsmannen inte uppfattar sig själv som förövare och inte heller sina handlingar som brott kommer lagstiftningen inte ha en avskräckande verkan. Därför är en lagstiftning som på allvar skyddar den sexuella integriteten ett nödvändigt första steg, inte minst för de brottsutsattas rättstrygghet. Men det ensamt är inte tillräckligt för att få stopp på övergreppen.  

Orsaken till denna typ av brott går mycket djupare i vår kultur än vi anar. Den är fast rotad i vår grundläggande syn på manlighet och kvinnlighet, ansvar och skuld, heder och skam. Uppfattningarna om vad dessa begrepp innebär, och vilken roll de spelar i vår sexualitet och vid övergrepp är något vi, inte alltid aktivt, lär oss i mycket tidig ålder. 

Då de är en del av vår kultur uppfattas de som självklara, av naturen givna och, nästintill, omöjliga att förändra.

Detta är problem som inte avhjälps på en dag, och inte heller genom att bära ett armband. Övergreppen är inget som sker passivt, de kräver handling. Därför kan inte heller motåtgärderna för att bekämpa dem vara passiva, de måste också vara aktiva, eller snarare proaktiva. 

Vi måste angripa de normer i vår kultur som orsakar övergrepp redan innan de hinner rota sig i oss. Därför måste vi få till självrannsakande samtal om samtycke, makt, normer och sexualitet – i alla rum. 

Att anlägga ett genus- och normkritiskt perspektiv på alla utbildningsnivåer är en grundläggande förutsättning för att uppnå det samhälle vi alla vill ha. Ett samhälle fritt från sexuellt våld.

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00