Historiskt dråpslag – inte bara för Sverige

Sverige har fått en ny statsminister. Han heter Ulf Kristersson och han kommer att regera tack vare ett stort stöd från ett parti som har sina rötter i nazismen.

För första gången får Sverigedemokraterna direkt inflytande över Sveriges regering. Det är ett historiskt dråpslag, inte bara för Sverige utan för hela EU.

Sverigedemokraterna är ett parti som partiledare Jimmie Åkesson gick med i när det fortfarande förekom nazistuniformer och nazisthälsningar på partiets möten och demonstrationer. Ett parti där en av grundarna var SS-veteran. Ett parti som till och med i sin egen tillrättalagda vitbok, lyckas bekräfta omfattande kopplingar mellan sig själva och 1980-talets Vit makt-rörelse. Just detta parti har nu makten över Sveriges regering. Därför att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, har gett dem den möjligheten. Glöm aldrig det.

Låt er heller inte förledas av de högljudda röster som vill understryka att Sverigedemokraternas rasistiska och nazistiska förflutna kan förpassas till dåtiden. Partiet har en ekonomisk-politisk talesperson i Oscar Sjöstedt som drar skämt där han jämför judar med grisar. De har en ledande politiker i Björn Söder som anser att judar och samer aldrig kan bli svenskar. Och deras förstanamn i Göteborg, Jörgen Fogelklou, har avslöjats beskriva judar som “roten till allting ont” och jämför svarta med “pedofiler och våldtäktsmän” som alltid ska “bekämpas”.

Bakom dessa nutida fruktansvärda uttalanden finns unkna värderingar och mörka drivkrafter. Värderingar som nu blivit till politik när Sverigedemokraterna utformat den migrations-, integrations- och biståndspolitik som Kristerssons regering ska utföra.

Det är inte bara konservativa moderater och kristdemokrater som välkomnat Sverigedemokraterna till förhandlingsbordet utan även Liberalerna. Ett parti som tidigare stått upp för bistånd och en solidarisk migrationspolitik har nu fullständigt vänt kappan efter vinden. Det är obegripligt att avskyn mot Miljöpartiet och Socialdemokraterna är så stor att man föredrar att samarbeta med ett parti som om och om igen lägger fram rasistisk politik. Principer kring alla människors lika värde har kompromissats bort för att få igenom en satsning på elitidrott och några mindre reformer på utbildningsområdet.

På EU-nivå ses Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna som något ofattbart. I den grupp där Liberalerna ingår i Europaparlamentet har gruppens ordförande, franska Stéphane Séjourné, chockerats över Liberalernas vägval. Runt om i Europa är Liberalerna del av motståndskraften mot den växande högerextremismen. Men svenska liberaler väljer att göra det motsatta, de överger sina principer för att ge makt till just de högerpopulistiska krafter deras systerpartier försöker bekämpa.

Kristersson försöker få sin regering att framstå som liberalkonservativ, men europeisk media säger som det verkligen är – Kristerssons regering är en högerextrem regering. En regering som gör att Sverige går från att vara en progressiv kraft att räkna med, till att sälla sig till auktoritära högerextrema länder som Polen, Ungern och Italien.

Besvikelsen från Europas progressiva krafter, civilsamhälle och miljörörelse är lamslående. Sverige har länge varit en av deras viktigaste allierade. Så är det inte längre.

Detta bådar illa inför vårens svenska ordförandeskap i EU:s ministerråd. Bland annat ska på många vis avgörande miljö- respektive migrationslagstiftning förhandlas. Lagstiftning som kommer diktera om EU ska lyckas bekämpa klimatförändringarna och hur unionen ska hantera det faktum att fler människor än någonsin flyr krig, katastrofer och den globala uppvärmningens konsekvenser.

Dessa förhandlingar ska ledas av Kristerssons regering. En regering vars första politiska beslut var att lägga ner Miljödepartementet som sitter på just den spetskunskap som skulle krävas för att kunna ro detta i hamn.

Att det därtill är en människofientlig och rättsvidrig migrationspolitik som genomsyrar det som regeringen ska bedriva, talar inte för att förhandlingarna om EU:s migrationspolitik kommer kunna landa väl. Tvärtom, Kristerssons regering och den politik de vill bedriva kommer sannolikt att splittra EU ytterligare.

Sverige har en ny statsminister. Han heter Ulf Kristersson. Det är samma man som för bara några år sedan lovade förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. Samma man som startade sin politiska karriär som en anhängare av fri invandring. Samma man som nu tycker att de fyra partierna som utgör regeringsunderlaget har samsyn kring både lösningar och problem i Sverige. Helt ryggradslöst.

Sveriges nya styre ställer krav på oss som medmänniskor. Vi har inte längre några vänner vid makten, de har alla gått över till andra sidan. Därför måste vi bli varandras allierade. Tiden för mobilisering, organisering och motstånd är nu.