Hela landet sluter upp mot renovräkningar

Med jämna mellanrum måste hus renoveras. Normalt sett rör det sig om mindre ingrepp, men ungefär vart 50:e år behöver man byta rören – ett så kallat stambyte. Stambyten är omfattande processer – golv och väggar kan behöva slitas upp och de boende måste ofta flytta ut under tiden.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Stora delar av Sveriges fastighetsbestånd är byggt kring 50-talet, och har därför nyligen renoverats eller står näst på tur. Risken att fastighetsägare väljer att täcka sina utgifter för renoveringarna genom att höja de boendes hyror är överhängande – vi har redan sett exempel på sådana renovräkningar på flera ställen i Sverige. Vi har också sett boende gå ihop för att bjuda motstånd, och söndagen den 24:e september uppmärksammades, över hela Sverige, deras kamp för att alla ska kunna bo kvar efter en renovering.

Behovet av att renovera hus är ofrånkomligt. Det kan innebära omfattande ingrepp och det kan bli dyrt. När hyran höjs med över 50 procent handlar det emellertid inte om att det kostar mycket att renovera lägenheter, det handlar om outnyttjad vinstmarginal för hyresvärdarna.

I deras idealscenario hade hyran satts efter marknadsmässiga principer och de senaste årens ökning i pris på bostadsrätter hade speglats i våra hyror. Hyresrätter ska vara skonade från detta, men ändå är det just marknadsmässig prissättning vi ser en glimt av när hyresvärdar gör likt Balder gjorde på Långströmsgatan i Göteborg, där de boende fick besked om hyreshöjningar på upp till 100 procent i samband med renovering.

Anledningen till att hyresvärden kan höja hyran så kraftigt vid renovering stavas standardhöjning. Genom att renovera lite extra och exempelvis byta badkar mot dusch (eller dusch mot badkar) kan man alltså höja hyran avsevärt. Medan vanliga årliga hyreshöjningar kräver samråd mellan hyresvärd och Hyresgästföreningen krävs här i realiteten inget samförstånd. Som hyresgäst kan man vända sig mot standardhöjningen, men då måste man ta fallet vidare till en rättslig instans, där statistiken visar att hyresgäster bara fått rätt i 10 procent av fallen. I praktiken är man alltså så gott som försvarslös, så kan det inte få fortsätta.

På politisk nivå ser vi en annan förklaring till renovräkningarna – den borgerliga bostadspolitiken har inneburit att fastigheten som investeringsobjekt premierats framför bostaden som medborgerlig rättighet. Subventioner har bara kommit de som äger sin bostad till del, inte de som hyr. Rotavdrag och ränteavdrag skapar fortfarande mycket fördelaktiga förhållanden för de som äger sitt boende – enligt Hyresgästföreningen fick det genomsnittliga hushållet som äger sin bostad 9 300 kronor i subventioner 2016. Det motsvarar nästan en och en halv månadshyra för en genomsnittlig hyresrätt 2016 (6 324 kronor)!

I takt med ett ökande antal renovräkningar växer också motståndet. Söndagen den 24:e september var det nationell protestdag mot renovräkningar. Allt åt alla Göteborg anordnade då tillsammans med Alla ska kunna bo kvar spårvagnsturen “I renovräkningarnas spår”. Den byggde på den spårvagnskarta över potentiella hyreshöjningar i Göteborg som vi tagit fram baserat på underlag från Mikael Mangold – doktorand på Institutionen för bygg- och miljöteknik vid Chalmers.

På kartan syns tydligt att de områden som riskerar störst hyreshöjningar också är de där den genomsnittliga inkomsten är som lägst – Bergsjön, Angered, Tynnered och Biskopsgården riskerar alla hyreshöjningar på över 45 procent. Hyreshöjningarna är dock inte skrivna i sten, och erfarenheter från andra renovräkningsförsök visar att organisering lönar sig. På Långströmsgatan gick de boende ihop för att hålla koll på sina rättigheter och för att protestera gentemot Balder. Tillsammans lyckades de introducera valmöjligheter för de boende som gjorde de lägsta hyreshöjningarna avsevärt mycket lägre än 100 procent. Ett annat uppmärksammat fall – Pennygången i Högsbo – lyckades genom en liknande process sänka hyreshöjningarna från 60 procent till omkring 14 procent.

Organisationerna som bildats kring dessa olika hyreskonflikter har tillsammans skapat ett kraftfullt nätverk som visar att boende inte låter sig bli överkörda. Det gemensamma kravet i frågan om renovräkningar är tydligt: alla ska kunna bo kvar!

Fredrik Ekelund och Kleo Allinger, Allt åt Alla Göteborg