Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: HD-beslut om Cementa är ett sundhetstecken

Cementas fabrik i Slite på Gotland. 
Cementas fabrik i Slite på Gotland.  Bild: Bild: Karl Melander/TT

Dagens ETC.

Att högsta domstolen inte ger prövningstillstånd till Cementa är ett tecken på att svensk juridik fungerar, skriver Miljöpartiet. För svensk lagstiftning och EU:s miljölagar är tydliga: Är man inte villig att ta grundläggande ansvar för miljön ska det inte vara möjligt att bedriva industriell verksamhet i Sverige.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Cementa-affären har tagit svensk miljöpolitik in i den rikspolitiska hetluften. När de högerkonservativa, med KD i spetsen, krävde att svensk miljölagstiftning skulle upphävas var de samtidigt oroväckande tysta i frågan om vattnet. Konstigt kan man tycka, eftersom vattenfrågan är central för frågan om Cementas framtid.

På Gotland finns en rad överhängande problem kopplade till vatten: Det är sedan länge vattenbrist, finns en stor risk att saltvatten tränger in i berggrunden och blandar sig med sötvattnet. Riskerna som kalkbrytningen på Gotland medför för öns grund- och dricksvatten gör därför att kraven på Cementas ansökan var höga.

Precis som vilket annat företag som helst var Cementa ansvariga för att lämna in ett komplett underlag för miljökonsekvenserna till Mark- och Miljödomstolen. Därför är det nu Cementa, inte lagstiftaren eller domstolen, som bär ansvaret för de problem som ett stopp av kalkbrytningen riskerar att föra med sig.

Kalkstenen på Gotland är betydelsefull för många sektorer. Många köpare av cement hade inte räknat med att en bristsituation skulle kunna uppstå. De oberoende granskningar som gjorts visar att stopp för utvinningen kan ge konsekvenser för svenska företag, ekonomi och jobb.

Men även om Cementa bär det fulla ansvaret för att inte ha förvarnat sina kunder, är situationen så samhällspåverkande att regeringen överväger åtgärder för att mildra situationen.

Debatten om konsekvenserna för just Gotlands näringsliv är dock väldigt snedvriden. Argument till försvar för en fortsatt intensiv utvinning av kalk är cementens roll i bygget av den infrastruktur som ska möjliggöra den gröna omställningen. Den är nödvändig för att producera den betong som behövs för utbyggnad av exempelvis både järnväg och förnybar elproduktion.

I nuläget går dock omkring 75 procent av svensk betong till bygget av nya bostäder – en sektor där det finns många lösningar för att minska åtgången av just betong. 

Ingenstans diskuteras vad den tilltagande vattenbristen på Gotland – som alltså intensifieras av kalkutvinningen – skulle innebära för andra näringar. Ungefär lika många arbetar idag inom Gotlands gröna näringar, som inom tillverkning, gruvnäring och energi. Att riskera tillgången till vatten skulle riskera lantbrukarnas trygghet och försörjning, och hela Gotlands kulturlandskap och jordbruks­produktion. 

Miljöpartiet kräver därför följande åtgärder: 

  • Utökade åtgärder för vattenhushållning på Gotland.
  • Satsning på dricksvattenförsörjning och vattenskydd nationellt.
  • Satsning på cirkulärt byggande, träbyggnation och alternativa bindemedel till betong.
  • Inför tydliga regler för ekologisk kompensation i samhällsplaneringen.
  • Accelerera arbetet med att minska klimatpåverkan från byggskedet.
  • Få statliga bolag, såsom Akademiska Hus, att använda mer klimatvänliga material än betong. 

Det krävs mer än någonsin en kraftfull miljöpolitik för att trygga Sveriges framtida vattenförsörjning. Detta är grunden för vår överlevnad. Runtom i landet är

vattensituationen mycket ansträngd, och vattenbristen kommer förvärras av klimatförändringarna. Utöver en ökad risk för torka och värmeböljor under sommarmånaderna kan kraftiga regn med omfattande översvämningar leda till att dricksvattentäkter förstörs.

Regeringen måste också stärka det regionala arbetet just på Gotland. Oavsett om vi får fortsatt en kalkbrytning eller inte måste staten vidta åtgärder så att Gotland blir en pilotkommun för åtgärder som skyddar och stärker grundvattenbildning och som säkrar dricksvattnet. 

Med en kultur präglad av kompromissvilja har svensk politik ofta varit framgångsrik i att väga olika intressen mot varandra för att lösa ut de målkonflikter som uppstår. Denna logik gäller dock inte här.

Vi får aldrig kompromissa med naturresurser som är nödvändiga för vår direkta överlevnad. Ingenstans är det så tydligt som i gotlänningarnas rätt till en tryggad vattenförsörjning.

00:00 / 00:00