Debatt: Har vi råd att inte satsa på välfärdens medarbetare?

I branscher och sektorer där de flesta medarbetarna är kvinnor tjänar alla, både män och kvinnor, mindre än där de flesta medarbetarna är män. För välfärdens medarbetare handlar det om miljonförluster under ett arbetsliv.

Vision har, med hjälp av Statistiska centralbyråns statistik, räknat på hur dessa strukturella löneskillnader slår mot några yrkesgrupper i välfärden:

• En drifttekniker inom IT som jobbar i en kommun går varje månad miste om 9 200 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett 30-årigt arbetsliv handlar det om närmare fem miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

• En ekonom som jobbar i en kommun går varje månad miste om 7 800 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett 30-årigt arbetsliv handlar det om drygt 4,3 miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

• En personal- eller HR-chef som jobbar i en kommun går varje månad miste om 8 700 kronor jämfört med om hen hade jobbat i en mansdominerad sektor. Under ett 30-årigt arbetsliv handlar det om drygt 4,4 miljoner kronor i lägre lön och avtalsförmåner.

Det är svindlande summor. Som saknar förklaringar. Förutom att arbetet i kvinnodominerade branscher och sektorer värderas lägre än arbetet i de mansdominerade.

Det kom också Delegationen för Jämställdhet i arbetslivet (JA-delegationen) fram till i sitt slutbetänkande i juni förra året. JA-delegationen räknade ut att den strukturella löneskillnaden mellan de offentligt finansierade kvinnodominerade yrkena och likvärdiga privata mansdominerade yrken var 65 miljarder kronor per år.

Och löneskillnaderna påverkar också pensionen. Visions beräkningar av Statistiska centralbyråns lönestatistik visar att en ekonom som jobbat 30 år i en kommun och lever tills hen är 85 år, förlorar drygt 1,1 miljoner kronor i pension jämfört med en ekonom i en mansdominerad sektor. För driftteknikern inom IT är motsvarande summa drygt 1,3 miljoner kronor och för personal- eller HR-chefen nästan 1,3 miljoner.

Det här måste vi förändra! Medarbetarna i välfärden gör varje dag enormt viktiga jobb. Oumbärliga jobb. Det ska de också ha betalt för.

Samtidigt riskerar de ojämställda lönerna att bli ett reellt problem, inte bara för den enskilda medarbetaren. Välfärden står inför ett stort rekryteringsbehov de kommande åren där flera hundra tusen nya medarbetare behöver rekryteras. För att säkra kompetensförsörjningen behöver arbetsgivarna erbjuda konkurrenskraftiga löner och villkor.

I en undersökning som Vision gjorde i höstas uppgav nästan nio av tio personalchefer i Sveriges kommuner att det kommer att bli svårt att rekrytera medarbetare med rätt kompetens inom flera viktiga yrken de närmaste åren. Vi vet också att många unga akademiker i dag inte ser välfärden som sitt förstahandsval.

Att åtgärda de strukturella löneskillnaderna är därmed ännu mer än en jämställdhetsfråga. Det är avgörande för hur välfärden och dess medarbetare ska kunna fortsätta att leverera välfärdstjänster av hög kvalitet i en verklighet där såväl krav som förväntningar på välfärden ökar.

Strukturella löneskillnader måste ses som det samhällsproblem det faktiskt är.

Vi hoppas nu att arbetsgivarna i kommuner, landsting och regioner – de är inte bara arbets­givare utan också lokala politiker – kliver fram och tar tydlig ställning för jämställda löner. Det handlar om att bedriva en ansvarsfull lönebildning, där medarbetarna i kvinnodominerade branscher och sektorer till exempel tillåts en högre löneökningstakt under några år.

Här frågar sig kanske någon hur vi ska ha råd med det? Frågan borde i stället vara – har vi råd att inte satsa på välfärdens medarbetare?

För arbetsmarknadens parter gäller det att tillsammans våga tänka nytt och gå utanför de ramar som hittills har begränsat oss. Det är också dags att börja föra en dialog om möjliga finans­ieringslösningar för att komma tillrätta med de strukturella löneskillnaderna.

Nu finns chansen att skapa framtidens välfärd där de allra bästa medarbetarna vill arbeta. Den måste vi ta! Och då fungerar det inte att välfärdens viktiga medarbetare ska fortsätta förlora miljontals kronor i lön.

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision

Eva-Lotta Nilsson, förhandlingschef Vision