Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Hållbar turism är inte en utopi

Bild: Gunnar Lundmark/TT

ETC nyhetsmagasin.

För att skapa hållbara sätt att resa på måste vi bredda debatten och kan inte fortsätta att bara prata om flygresors negativa påverkan på klimatet, skriver författaren och resebloggaren Linda Vismer.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Vi står inför den första sommarsemestern efter pandemin. Många har en uppdämd längtan efter att resa, känna sanden mellan tårna, njuta av smaksensationer och skapa minnen för livet. Frågan är: har vi lärt oss något från de senaste årens hållbarhetsdebatt? Kommer vi hitta nya kreativa sätt att resa, eller är vi fast i att några kommer återuppväcka flygskammen medan andra envist försvarar rätten att flyga?

Med de två enda perspektiven är idén om hållbart resande  dömt att misslyckas. Människor kommer fortsätta att resa, oavsett om de blir skammade eller inte. Det är ingen rättighet att resa, det är ett privilegium. Vi behöver inse att frågan om hållbarhet och turism är mycket mer komplex än så, och att den förtjänar att diskuteras nyanserat och ur många olika perspektiv.

Det går varken att leva eller resa hundra procent hållbart. 

Våra beslutsfattare och företag har under lång tid sett till väljarstöd och vinst före långsiktighet och hållbarhet. Utifrån givna förutsättningar är det vi medborgare som ska försöka resa hållbart efter bästa förmåga. Inte helt enkelt när flyget är billigt, tågen tar lång tid och att resa hållbart har blivit synonymt med att stanna på marken. 

Klimatet har inte fått för mycket fokus, det är de andra aspekterna av hållbart resande som fått för lite strålkastarljus på sig. Konsekvensen av det är en debatt som framställer resor med flyg som ohållbara och därmed resor utan flyg som hållbara. Det är både fel och fördummande. Det är inte mer hållbart att ta tåget till Amsterdam och röka på och köpa sex än att ta flyget till en Medelhavssö och bo och äta lokalt. 

Hållbar turism handlar om vart vi väljer att resa, hur vi möter människor, vad vi äter, hur vi bor, vad vi gör och på vilket sätt vi gör det. Den som flyger behöver inte ge upp ambitionen om att göra så goda avtryck som möjligt. Vi måste se oss som resenärer med makt att påverka turismen, och att det vi gör spelar roll ur flera aspekter. Hur ser restaurangpersonalens arbetsvillkor ut? Hur tar hotellet ansvar för att gynna lokalsamhället det befinner sig i? Vad får guiderna i lön?

Jag önskar mig en debatt om hållbar turism som orkar fokusera på annat än bara flyget. En debatt som handlar om kryssningsindustrins nedsmutsning och negativa påverkan på lokalsamhällen, om ”all inclusive”-hotellens förödande affärsidé, och om hur vi behandlar djur, urfolk och barn när vi reser. Jag önskar en debatt om positiv turism, om hur vår semesterkassa kan spenderas så att den gynnar barns skolgång, om hur vi kan turista feministiskt, och om hur vi kan sprida ut oss och låta turismen gynna fler lokalsamhällen.

Framför allt önskar jag ett kollektivt uppvaknande om att resa är ett privilegium som innebär att alla resenärer, oavsett plånbok, har makt. Med makt kommer valmöjligheter och därmed också ansvar. Vi behöver ta ansvar och förbereda oss genom att läsa på om den kontext och den kultur vi ska besöka. Vi behöver reflektera över vår maktposition, oavsett om vi är ett vårdbiträde eller en VD, och ta medvetna beslut. 

Efter år av pandemi är det dags att ge turismen en ärlig chans att återhämta sig och starta om. Det krävs en bredare diskussion om turism och hur den både kan vara närande och tärande. Varken planeten eller människor har råd att vänta på förändringen. Den behöver ske nu, och den behöver ske med inspiration och inte skam. Det är bara så vi kan skapa varaktig förändring. •