Opinion
Debatt: Godhetshets bättre än passivitet
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I Dagens ETC den 29 december refereras ett samtal med litteraturprofessorn Sven Anders Johansson. Enligt referatet anser han att ”godhetsaktioner” som flygvägran, hjälp till flyktingar och Greta Thunbergs strejk är meningslösa, eftersom ”vanliga” människor är maktlösa – det är politikernas sak att lösa klimatproblem och flyktingkriser. Mediernas fokus på godhetsaktioner skymmer sikten och skapar falsk hoppfullhet. Om jag har uppfattat Johanssons budskap rätt så anser jag att det är missvisande och grovt förenklat.
Politiker arbetar inte i ett vakuum. Vi vet att det hela tiden sker en massiv påverkan från många håll i motsatt riktning mot godhetsaktivisternas strävan. Näringslivet har till exempel en enorm stab av lobbyister i Bryssel och storföretagen ligger inte på latsidan när det gäller att försöka påverka politiken såväl på global som riks- och kommunnivå. Vi vet att den massiva kampanjen från klimatförnekarna i USA har fördröjt och fortfarande påverkar arbetet mot klimatförändringarna.
Amerikanen David Korten beskriver i sin bok ”The Great Turning, From Empire to Earth Community” (2006), hur den konsumistiska miljöförstörande livsstilen grundar sig på en berättelse om evig tillväxt och teknikens oändliga möjligheter. Den berättelsen har formats i det kapitalistiska samhället och anammats av det stora flertalet människor eftersom den varit behaglig för oss som tillhör den rika delen av jordens befolkning och lockande för dem som hoppats på att få komma med i rikemansklubben. När nu allt fler tecken tyder på att den berättelsen inte överensstämmer med verkligheten måste de kapitalistiska krafterna öka sina ansträngningar för att människor inte ska börja tvivla och ifrågasätta den och ändra sin livsstil.
Korten menar att berättelsen om tillståndet i världen är den mest avgörande faktorn för hur människor förhåller sig. Så länge de tror på den rådande tillväxtberättelsen är de lugna, men när de börjar tvivla – då hotas det bestående. Om civilsamhället bara förhöll sig passivt som Johansson förespråkar, så skulle det vara ett drömläge för dem som vill slå vakt om den rådande berättelsen.
Korten ser inte civilsamhället som maktlöst. Han pekar på att allt fler människor runt om i världen börjar ifrågasätta den rådande samhällsutvecklingen och börjar forma en annan berättelse. Än så länge är företrädarna för den nya berättelsen i minoritet, men det finns en stor passiv massa som idag slentrianmässigt följer den gamla tillväxtberättelsen, men som kommer att kunna ta till sig en ny berättelse när de upptäcker att den gamla inte fungerar, att den t o m förstör förutsättningarna för livet på jorden.
Många genomgripande samhällsförändringar har börjat i civilsamhället av envisa övertygade människor som successivt öppnat ögonen på omgivningen och till slut lett till att den nya berättelsen tagit över. Detta ledde till exempel till slaveriets avskaffande.
Det är alltså om den sanna berättelsen som kampen nu står. De människor som idag går ut och strejkar för klimatet, hjälper flyktingar, slutar flyga, sätter solceller på sitt tak och slutar äta kött och mejeriprodukter står för den nya berättelsen. Det är genom deras aktioner som den nya berättelsen sprider sig. När den väl når den stora massan, då kan det gå fort. Då kommer också politikerna att ta den till sig.
Det finns naturligtvis ingen garanti för att civilsamhället med hjälp av folkliga rörelser kan vrida samhällsutvecklingen i en mer livsduglig riktning, men förutsättningarna måste väl vara bättre än att bara passivt låta de förstörande krafterna härja fritt, som Johansson förespråkar.
