Debatt. .

2019-11-18 04:00
”Afghanistan är inte bara är världens farligaste land för vem som helst. Det är ännu farligare om du är hbtq-person eller om du uppmärksammats i de sammanhangen”, skriver debattörerna. Foto: Rahmat Gul/TT/AP
”Afghanistan är inte bara är världens farligaste land för vem som helst. Det är ännu farligare om du är hbtq-person eller om du uppmärksammats i de sammanhangen”, skriver debattörerna.
Puffetikett
Dagens ETC

Ge Abdolah och Samiaullah en fristad i Sverige

Trots sina uppenbara skyddsskäl har mottagarna av årets Jörn Svensson-pris, hbtq-aktivisterna Abdolah Hoseine och Samiaullah Amiri, fått avslag på sina asyl­ansökningar. Tvinga inte in dessa två killar i en dödlig garderob. Det skriver vänsterpartisterna Malin Björk och Christina Höj Larsen.

Abdolah Hoseine och Samiaullah Amiri är två 20-åriga killar som flydde till Sverige för fyra år sen. Det var först här som de lärde känna varandra. Sedan augusti förra året är de båda aktiva i kampen för hbtq-personers rättigheter. Trots sina uppenbara skyddsskäl hotas de nu av utvisning till världens farligaste land, Afghanistan.

Den 2 november tilldelades dessa modiga killar årets Jörn Svensson-pris, som varje år delas ut av Vänsterpartiet till framstående hbtq-aktivister. Priset delades ut under Vänsterdagarna i Göteborg. Med priset vill vi uppmärksamma asylsökande hbtq-personer och ­deras kamp för att få leva hela liv. Deras liv begränsas först av förtrycket de utsatts för i sina ursprungsländer och sedan återigen när deras skyddsskäl alltför ofta underkänns här i Sverige.

Abdolah är själv gay, medan Samiaullah är straight. Abdolah flydde som tioåring till Iran, där han hamnade i fängelse efter att han påkommits ha sex med sin partner. I fängelset misshandlades och våldtogs han. Tack vare stödet från sin familj lyckades han komma ut ur fängelset och fly till Sverige.

Samiallahs engagemang för hbtq-personer bottnar i en hemsk upplevelse han hade i Afghanistan. Hans bästa vän misshandlades och förnedrades på grund av sin homosexualitet utan att han kunde hjälpa honom. När Samiallah blev vän med Abdolah här i Sverige bestämde han sig för att göra för honom vad han inte kunde göra för sin andre vän.

Abdolah och Samiallah föreläser på skolor om hur det är att vara ung, kär och homosexuell i Afghanistan. De har varit på flera Pride-festivaler och intervjuats i tv, radio och tidningar. De är såklart också aktiva på sociala medier.

Trots sina uppenbara skyddsskäl har båda fått avslag på avslag på sina asylansökningar och ska nu utvisas. Migrationsverket och Migrationsdomstolen hävdar absurt nog att det inte finns någon risk för att de tillskrivs en sexuell läggning vid ett återvändande till Afghanistan. Killarnas öppenhet har ju ”bara” varit i svenska medier och inte i afganska medier, ­påpekar myndigheterna. Som om inte ­internet fanns.

Att skicka dessa unga män till Afghanistan är per definition ­förenat med livsfara. Afghanistan är inte bara är världens farligaste land för vem som helst. Det är ännu farligare om du är hbtq-person eller om du uppmärksammats i de sammanhangen. Migrationsverket ser tydligen inga problem med att tvinga killarna att leva i extrem utsatthet och hemlighet för att på så sätt kanske ha en chans att överleva.

Abdolahs och Samiallahs situation tydliggör hur hbtq-flyktingar behandlas av Migrationsverket. Trovärdighetsbedömningarna förblir djupt problematiska och de som eventuellt blir trodda hotas ändå av utvisning. Detta även till länder som Afghanistan där hbtq-status kan leda till döden.

Förutom dessa fall måste vi också uppmärksamma den orättvisa och rättsosäkra bedömning som tusentals ensamkommande afghanska ungdomar utsatts för. Ungdomar som kom till Sverige under 2015 och som nu, fyra år senare – efter att de hunnit lära sig svenska, skaffat vänner och rotat sig – ska utvisas till världens farligaste land. Vi vet att så många av dessa ungdomar hamnade i kläm i asylprocessen på grund av alltför långa handläggningstider och rättsosäkra skydds- och åldersbedömningar. För hbtq-ungdomar har situationen om möjligt varit ännu tuffare, med helt orimliga och kränkande trovärdighetsbedömningar.

En liten del av ungdomarna som kom hösten 2015 fick uppehållstillstånd tack vare den så kallade gymnasielagen, men många andra har fått avslag. Därför kräver vi i Vänsterpartiet en allmän amnesti för de ensamkommande ungdomar som väntat i mer än ett år på besked. Att Migrationsverket ska fortsätta skicka alla dessa unga personer tillbaks till världens farligaste land är inte hållbart.  Låt de unga stanna.

Börja med att göra rätt i fallet med Abdolah och Samiallah. Tvinga inte in dessa två killar i en dödlig garderob. Ge dem en fristad i Sverige. 

///

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker
och hbtq-talesperson

Christina
Höj Larsen (V)

Migrationspolitisk talesperson