Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Flyktingarnas öde vilar i tyska högerhänder

Bild: Bild: Michael Sohn/AP

Dagens ETC.

Överger CDU och därmed Tyskland sin position som asylrättens- och den fria rörlighetens mäktigaste försvarare – ett steg som Sveriges regering och inte minst den svenska högern redan tycks ha tagit – statuerar man exempel för resten av EU:s högerpartier och för EU:s medlemsländer, skriver Johan Torstensson Miörner.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

”Mer mångfald, fler yngre och fler kvinnor”. I den riktningen vill förgrundgestalterna inom de tyska kristdemokraterna, Angela Merkel och Peter Tauber, ta såväl sitt parti CDU som det Tyskland som partiet har regeringsmakten i. Men partiledningen ser inte ut att få det lätt inför den kongress som CDU håller nästa i vecka i Karlsruhe. Flera strömningar inom Europas just nu mäktigaste parti formerar sig nu i alltmer kritiska ordalag gentemot den migrationspolitik som den tyska koalitionsregeringen visat i spåren av flyktingkrisen.

Längst fram i frontlinjen står grenar inom partiet som visserligen inte i sig själva utgör några tungviktare men tillsammans kan och vill få till en kursändring i partiets migrationspolitik. Bland dessa finns ungdomsförbundet, kommunpolitikerna och den organisation som förenar CDU med de bayerska – och betydligt mer populistiskt lagda – kristdemokraterna, CSU. Bland motionerna som kommer att läggas fram nästa vecka nämns inre gränskontroller, elektronisk övervakning och att invandrare ska avvisas till andra säkra länder i Europa redan före inresan till Tyskland.

Till detta kommer flera mer radikala och muslimfientliga förslag från Rheinland-Pfalz om att tvinga invandrare att svära trohet till och till en grundlag som värjer sig mot begrepp som ”islam”, ”koranen” och ”sharia”. Seniorföreningen vill även att denna trohetsed ska sväras till ”fäderneslandet” snarare än ”landet”, för att troheten ska vara riktad till de som faktiskt är födda i Tyskland. Hur nu detta ska främja integration förtäljer inte förslaget.

Partiledningens position inom partiet är oerhört stark, ska sägas, och att ifrågasätta Merkels position som ledare är närmst att betrakta som uteslutet. Dessutom har de migrationskritiska strömningarna lovat att de inte kommer hålla krampaktigt i sina motioner, att målet endast är att få partiledningen att föreslå ”en verksam signalpolitik om begränsning av invandringen”.

Men om CDU-ledningen trots dessa strömningar inte lägger fram ett tillfredsställande förslag, kommer kongressen att lägga fram egna, mer långtgående förslag om begränsning av invandringen med udden riktad mot landets muslimska minoritet. I så fall skulle partiledningen stå inför en öppen konflikt med sina medlemmar, vilket kan komma att försvåra regeringsarbetet med SPD som även de har kongress i veckan, men som kommer att inta en något försiktigare hållning i frågan.

CDU är Europas just nu mäktigaste parti, både om man betraktar dem utifrån opinionsstöd och relaterar det till vilken makt landet de regerar i har. I förhållande till andra EU-jättar har Tyskland och dess konservativa parti hållit på sina moraliska principer och sina internationella åtaganden synnerligen väl. Sverige har stått vid dess sida och tillämpat samma politik. Men partiets medlemmar vill att CDU tar en annan riktning och sällar sig därmed till sina kamrater i de konservativa partierna inte minst i Sverige som alltmer rör sig med samma retorik i samma riktning.

Men överger CDU och därmed Tyskland sin position som asylrättens- och den fria rörlighetens mäktigaste försvarare – ett steg som Sveriges regering och inte minst den svenska högern redan tycks ha tagit – statuerar man exempel för resten av EU:s högerpartier och för EU:s medlemsländer. EU:s redan tragiskt förlamade flyktingpolitik kommer i så fall att ta sig formen av en ren travesti. Därför kan nästa vecka att utveckla sig till något av ödesvecka för för såväl människorna som befinner sig på flykt som för EU:s frihetliga kärnvärden.