Opinion
Debatt: Fast fashions sjuka slöseri bygger på fattigdomslöner
Fabriksarbetare utanför en textilfabrik i Addis Abeba som tillverkar kläder.
Bild: Yvonne Åsell/TTDagens ETC.
Fast fashion innebär en enorm överproduktion av kläder – vilket klädbergen i Ghana tydligt visar. Ett effektivt sätt att bromsa takten är att betala levnadslöner till människorna som tillverkar våra kläder, skriver Fairtrade Sverige.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Aftonbladets granskning av H&M:s klädinsamling visar att kläder som lämnats in för återvinning dumpas i länder med utbredd fattigdom.
Till Kantamanto i Ghana, världens största marknad för begagnade kläder, kommer balar med 15 miljoner använda plagg varje vecka. Ungefär 40 procent av textilierna kastas direkt. Kläderna som ingen vill ha bildar enorma skräpberg med textilier som sedan hamnar i havet där de förorenar vattendrag och förstör marint liv. Lokala fiskare vittnar om hur de får upp mer kläder än fisk i sina nät.
Ett tydligare bevis på att det produceras för mycket kläder är svårt att tänka sig. Och det är just överproduktionen som är dumpningsproblematikens kärna. Det tillverkas runt 100 miljarder nya plagg årligen. Vi som bor i EU använder ett plagg i snitt sju gånger innan det slängs – för att sedan kanske dyka upp i ett fiskenät i Ghana.
Dagens överproduktion är möjlig eftersom människorna som syr våra kläder får så dåligt betalt. I Indien och Bangladesh tjänar en sömmerska inte ens hälften av det hon behöver för att försörja sin familj och låta barnen gå i skolan.
Affärsmodellen för fast fashion innebär en stadigt växande efterfrågan på nya plagg. År 2020 producerades 109 miljoner ton textilfibrer – den siffran väntas öka med 34 procent till 146 miljoner till år 2030.
Den ständigt ökande takten sätter en enorm press på både leverantörer och anställda på klädfabriker som förväntas producera mer kläder på kortare tid, till extremt låga priser. Modeföretag talar gärna om cirkularitet, men mer sällan om vikten av en hållbar betalning och minskad produktion. Att betala textilarbetare en levnadslön skulle vara ett effektivt sätt att bromsa takten i modebranschen och minska negativ miljöpåverkan. Genom att betala anställda en lön som det går att leva på skulle modeföretagen tvingas ta hänsyn till den verkliga arbetskostnaden. Då skulle textilarbetare kunna tjäna tillräckligt för att försörja sig själva och sin familj, utan att behöva arbeta övertid för att producera ännu fler plagg.
Det hittills största initiativet inom EU för att företag ska ta ansvar för levnadslöner i modebranschen är nu i sitt slutskede. I juli står det klart om EU-kommissionen måste utreda frågan som kommer att ha en avgörande betydelse för miljontals människors försörjning – och för att sänka produktionstakten i modeindustrin. Modeföretag kan växla upp det arbetet redan i dag.
