Debatt: EU-högern hycklar om klimatet

Idag har EU-parlamentet godkänt en ny klimatlag. En klimatlag som vi gröna röstade emot av den enkla anledningen att den inte är vad den utger sig för att vara. En klimatlag som inte innebär att vi ställer om i ett tempo så att vi på allvar begränsar klimatförändringarna och som inte innebär att EU lever upp till Parisavtalet borde kallas för något annat än “klimatlag”. 

Hyckleriet är totalt. I samma andetag som vi får höra fina ord om klimatet och behovet av att ställa om så varnar konservativa EU-parlamentariker för att omställningen kan gå för fort eller att de målsättningar som vore förenliga med vad vetenskapen säger inte är “realistiska”. I dagens debatt användes denna tankefigur bland annat av moderaternas Jessica Polfjärd (M) då hon hävdade vi måste förena klimatpolitiken med vad som är “realistiskt och genomförbart”. Som om det finns en gyllene medelväg mellan klimatpolitik och ekonomisk tillväxt. Som om vi hade något val, och kunde välja att skjuta klimatförändringarna på framtiden. Tvärtom är såklart den enda klimatpolitik som är realistisk en klimatpolitik som lyssnar på vetenskapen. 

Det Polfjärd och andra konservativa politiker inte verkar vilja förstå är att utan en beboelig planet så blir det inte mycket ekonomisk aktivitet att tala om. Tvärtom vet vi att effekterna av klimatförändringarna är både oåterkalleliga och oerhört skadliga. Så sent som nu i veckan läckte den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, en rapport som visar att 80 miljoner människor riskerar svält och hundratals miljoner riskerar undernäring på grund av klimatförändringarna och att stora kustnära områden över hela världen kommer 2050 stå inför årliga översvämningar som gör det svårt att leva där. 

Och tiden är knapp. Omställningen måste ske omedelbart och i närtid om vi ska ha en chans leva upp till Parisavtalet och fortfarande åtminstone ha en teoretisk möjlighet att hålla den globala temperaturökningen i slutet av århundradet nära 1,5 grad.

Vad innebär då den nya klimatlagen? Klimatlagen sätter både ramar och målsättningar för klimatpolitiken. Bland annat innehåller den ett klimatmål till 2030 på 55 procent. Den siffran är dock egentligen bara rent siffertrixande, då konservativa politiker som Polfjärd (M) drivit på för att räkna in kolsänkor i klimatmålet. Den verkliga siffran är utsläppsminskningar på 52,8 procent - vilket innebär att en stor del av målet redan är uppnått då alla siffrorna utgår från 1990 års nivå. 

Lagen innebär också ett mål om klimatneutralitet till 2050, men målet urvattnades av konservativa krafter i både ministerrådet och EU-parlamentet och är nu satt för hela unionen och inte för EU:s medlemsstater var för sig. Lagen innebär också att EU ska börja arbeta med en koldioxidbudget, något inte minst Sverige drivit på i ministerrådet. Det är bra, men det är ett verktyg vi hade behövt redan nu. Dagens beslut i EU-parlamentet innebär att koldioxidbudgeten träder i kraft först 2030. Dock införs ett klimatvetenskapligt råd, så att vi förhoppningsvis blir bättre på att lyssna på forskningen. Det borde vi så klart ha gjort, redan för flera årtionden sedan. Och hade vi gjort det så hade kanske de här ambitionerna varit tillräckliga. 

Jag och gröna gruppen kan aldrig stödja en klimatlag som inte är i linje med Parisavtalet. Alla progressiva och klimatradikala krafter måste nu syna påståenden från socialdemokratiska, konservativa och liberala politiker när de hävdar EU fått en klimatpolitik som ska rädda oss undan klimatförändringar. Klimatförändringarna pågår redan och den nya lagstiftningen är tyvärr för svag för att förändra den redan inslagna vägen.