Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Erdogan stärker sin makt

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Bild: Bild: Emrah Gurel/AP/TT

Dagens ETC.

EU:s sårbarhet i en tid av svag ekonomisk återhämtning, nationalistiska strömningar och ovilja till gemensamma lösningar utnyttjas av Recep Tayyip Erdoğan som nu flyttar fram sina positioner, skriver Lawen Redar (S).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I fredags röstade den turkiska nationalförsamlingen om avskaffandet av straffrättslig immunitet för vissa parlamentsledamöter. Åtalsfrihet för politiska företrädare ska förvisso inte förespråkas, men fungerar i många auktoritära länder som skydd för oppositionsledamöter som annars riskerar att tystas. 373 ledamöter av 550 röstade för grundlagsändringen om tillfällig klausul. Nu kan 138 ledamöter åtalas och fängslas inom ramen för landets terrorlagstiftning som godtyckligt används mot journalister, människorättsaktivister och advokater.

Vad grundlagsändringen kommer att innebära för oppositionella i landet går tyvärr att förutse. Men vad den innebär för Turkiets relation till EU är det som nu ska prövas. President Recep Tayyip Erdoğans agerande utgör nämligen en fullkomlig vanskötsel av migrationsuppgörelsen med medlemsstaterna som inskrivit att Turkiet måste agera i enlighet med mänskliga rättigheter.

Uppgörelsen, som uppkom i ljuset av den globala migrationskrisen och då 1 255 600 tredjelandsmedborgare passerade EU:s yttre gräns 2015, innefattar flera åtaganden. Turkiet ska hindra nya rutter för migration i utbyte mot att EU betalar tre miljarder euro i facilitet för flyktingar. Dessutom vill Turkiet att EU förverkligar visaliberalisering för turkiska medborgare i slutet av juni 2016.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Att medlemsstaterna gått med på denna uppgörelse är inget mysterium. Att få slut på den farliga flyktvägen mellan Turkiet och de grekiska öarna, som orsakat hundratals dödsfall, hade kunnat vara ett sakligt argument om det inte vore för medlemsstaternas ovilja till gemensamt mottagaransvar. Beslutet om omfördelningsnyckel gick med nöd och näppe igenom i Europeiska rådet och avser dessutom alldeles för få människor i relation till hur många som skulle behöva bli omplacerade från Grekland. Viljan att ta sig an migrationssituationen gemensamt har konstant blockerats av medlemsstater som styrs av nationalistiska partier. Några stater försökte agera i ensamhet men fick tillslut inte heller gehör för sin politik. Den 18 mars enades därför EU:s stats- och regeringschefer om överenskommelsen med Turkiet. Om genomförandet av den är förenlig med principen om non-refoulement och internationell rätt är en annan men pågående diskussion.

EU:s sårbarhet i en tid av svag ekonomisk återhämtning, nationalistiska strömningar och ovilja till gemensamma lösningar utnyttjas av Recep Tayyip Erdoğan. Turkiet behöver bara undgå att övervaka sina gränser för att medlemsstaterna ska gå med på ytterligare utbetalningar. Oförmågan att samarbeta har satt hela unionen i Recep Tayyip Erdoğans skugga och det är ingen överdrift att påpeka att han skickligt dikterar ordningen.

Sammanfattningsvis har medlemsstaterna, tillsammans med en antidemokratisk avtalspart, tecknat en överenskommelse som vars genomförande kan komma att strida mot internationell rätt. Medan EU håller på att uppfylla sina åtaganden ägnar Recep Tayyip Erdoğan sig åt att förflytta sin position. Och när en tänker att det inte kunde bli värre så ser jag mig enbart ett scenario framöver:

Om anledningen till migrationskrisen i Europa till stor del handlade om Assad år 2015 så kommer anledningen i år att vara Recep Tayyip Erdoğan.

00:00 / 00:00