Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: En man är död – rasismen i vården måste få ett slut

En man drabbades av stroke men ambulanssjukvårdare bedömde tillståndet som ”kulturell svimning”. Mannen fick svåra skador och avled senare.
En man drabbades av stroke men ambulanssjukvårdare bedömde tillståndet som ”kulturell svimning”. Mannen fick svåra skador och avled senare. Bild: Bild: Adam Ihse/TT

Dagens ETC.

Vi har nu en dom i tingsrätten som svart på vitt säger att Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvård diskriminerade en patient utifrån etnicitet. Den domen måste vi ta lärdom av, skriver Can Altintasli (V).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I november 2017 spelade en man fotboll, under matchen krockade han med en annan spelare och slog bland annat i huvudet. Eftersom mannen ifråga själv var läkare och symtomen inte allvarliga avstod han från att åka in till sjukhuset. Dagen efter försämrades han med upprepade kräkningar och kraftig huvudvärk. Slutligen började han sjunka i medvetande och hans fru kontaktade ambulans.

Ambulanspersonalen bedömde mannens tillstånd och kom fram till att patienten ”ligger på golvet, spelar medvetslös” och ”kulturell svimning…??”. I den, enligt tingsrätten, undermåliga medicinska bedömningen, gjordes aldrig någon bedömning av medvetande utifrån medicinsk prövad metod, utan enbart utifrån mannens etnicitet.

Västra Götalandsregionen (VGR) är en organisation med policys, riktlinjer, rutiner och till och med en egen politisk beredning för mänskliga rättigheter. Detta lyfts ofta fram som exemplariskt, att vi är ett föredöme i arbetet med mänskliga rättigheter.

Domen visar att den bild som regionen vill ge av sig själv har stora sprickor i fasaden. När de gäller de olika dokumenten som i grunden har de mänskliga rättigheterna som ledstjärna har jag under mina tio år inom regionen aldrig träffat en medarbetare som känt till dessa. Inte heller som politiker har jag på något studiebesök hört talas om någon verksamhet som pratat om medarbetarpolicyn eller sitt arbete för att motarbeta rasism på arbetsplatsen.

Även om planen för de mänsk­liga rättigheterna fått en viss spridning i regionen, vilket är positivt, visar domen att det kommer krävas mycket arbete med planens efterföljare ”Mål för social hållbarhet 2030”.

Det är nödvändigt för att vi ska kunna återta vårt förtroende och jobba aktivt mot rasismen och diskrimineringen i vården.

Som vänsterpartist känner jag att det är dags att ta bort skygglapparna och se det uppenbara: rasismen och diskrimineringen finns i vården och den finns inom VGR, på våra avdelningar och mottagningar. Förekomsten av rasism står helt emot de fina dokument som VGR så stolt gärna dammar av för att inte prata om att den står i kontrast till gällande lagstiftning om ”vård på lika villkor”.

Regionen ska på allvar ta tag i problemet med rasism och diskriminering på alla nivåer och inte bara i toppskikten. Studier talar för hur subtil och svårbevisad rasismen i vården kan vara. Konsekvenserna är dock inte subtila utan förödande och orsakar lidande för de som rasifieras: patienter, anhöriga eller vårdpersonal. Det handlar om att agera på varje enhet och avdelning för att eliminera rasism i sjukvården och framför allt att utveckla strategier för att göra detta. Regionen har ett institutionellt ansvar att ge de rätta förutsättningarna för att eliminera rasismen.

Vänsterpartiet vill komma till rätta med den diskriminering och rasism som finns inom vården. För oss handlar det om att skapa en arbetsmiljö där ämnen som rasism, diskriminering, sexuella trakasserier, hbtqi och jämlikhet är en naturlig del av det dagliga arbetet. Vi tror inte att riktlinjer och värdegrundsbaserade dokument endast ska arbetas fram i toppen av verksamheten, utan lokalt och genom verklig tillitsstyrning där varje medarbetare har ett ansvar att ta sig an utmaningen.