Debatt: En fossilfri ekonomi för en säkrare värld

Den 24 februari 2022 vaknade ­ukrainarna upp till den ryska invasionen. Civila dödas, skadas och är fångna i belägrade städer. Sjukhus, skolor och hem bombas. Och många miljoner människor ­(varav många är barn) har tvingats fly. Den här krisen blottar den grymma verkligheten. 

Vår ekonomis beroende av fossila bränslen resulterar inte bara i värmeböljor, torka, skogsbränder, svält och översvämningar utan det är också ett hot mot internationell säkerhet. Nu tvingas vi tänka om och förändra internationella sam­arbeten, men också våra relationer till varandra och till naturen.

Kriget i Ukraina handlar inte om kontroll över oljeresurser. Men Vladimir Putins auktoritära styre och krigsmaskin göds av och finansieras av inkomsterna från rysk olja, gas och kol. Europas beroende av rysk gas försvagar EU:s förmåga att införa sanktioner mot Ryssland. 

Medan folket i Europa och i världen gick man ur huse och demonstrerade för fred betalade Europa mer och mer för den ryska gasen. Den 18 mars hade EU sedan krigsutbrottet köpt fossila bränslen från Ryssland för över 15 miljarder euro – pengar som går rätt ner i Putins krigskassa. 

 Det är inte en slump att vi hamnat här. Det är medvetet fattade beslut av politiker som lett oss hit. För bara några veckor sedan gjorde europeiska politiker allt som stod i sin makt för att kategorisera fossilgas och kärnkraft som ”gröna” i EU:s taxonomi (en lista över miljömässigt hållbara ekonomiska investeringar). Denna greenwashingstrategi var en ren gåva till Putin i synnerhet och till fossilindustrin i allmänhet.

Även om kopplingen mellan fossila bränslen och konflikter kan verka överraskande för européer är det inga nyheter för resten av världen. Den är smärtsamt välbekant för människorna i Syrien, Venezuela och Sudan som lever i brutala envälden finansierade av oljepengar. Den är smärtsamt välbekant för folket i Jemen som under sju år levt med Saudiarabiens bombangrepp (med stöd från USA). Det är smärtsamt välbekant för människorna i Irak som plågades under USA:s och Storbritanniens invasion år 2003. 

Idag kommer våldet från den fossila ekonomin tillbaka mot oss som en bumerang. 

Om vi inte accepterar detta i Europa kan vi inte acceptera det någon annanstans heller. 

När vi funderar över hur vi bör ingripa i dessa kriser är det viktigt att lyssna till de människor som drabbas hårdast. De menar att fred och säkerhet inte kan frikopplas från miljöfrågor. I mars krävde ukrainska aktivister att världen skulle ”stoppa det globala fossilberoendet som göder Putins krigsmaskin” – ett upprop som skrevs under av 465 organisationer i 50 länder. 

Dessa krav handlar inte om att byta ut rysk olja, gas och kol mot fossila bränslen från andra länder. Inte heller handlar det om att ersätta fossila bränslen med andra problematiska energikällor såsom biobränsle. Istället handlar det om att skynda på en rättvis övergång till ren energi och minskad konsumtion. Det handlar om att vi måste lämna fossila bränslen i jorden, och att gemensamt tillhandahålla tillräckligt med resurser och grundläggande tjänster för alla på denna levande planet. 

Idag demonstrerar Fridays for future över hela världen för klimaträttvisa. Klimaträttvisa innebär bland annat att skapa en värld bortom fossila bränslen och koldioxidutsläpp på ett sätt som fördelar ansvaret för omställningen rättvist. Men kanske viktigast av allt kräver klimaträttvisa ett internationellt system där välmående i det globala norr inte sker på bekostnad av säkerhet i det globala syd.

Idag, nu mer än någonsin, borde svenskar och européer fråga sig själva: Vad vill vi? Fortsätta med den fossila ekonomin som leder oss tillbaka till historiens mörkaste kapitel? Eller staka ut en annan väg, ett annat samhällsprojekt och en annan typ av internationellt samarbete för en säkrare värld, friskare miljö och bättre liv?