Debatt: Det omänskliga priset för vår konsumtion

Många svenska livsmedelsföretag agerar för att utöka och påskynda insatserna för miljön och klimatet. Nu mer än någonsin måste även den ­sociala aspekten av hållbara leverantörsled prioriteras. Livsmedelskedjor, i samverkan med politik, näringsliv och civilsamhälle, måste göra mer för att eliminera det omänskliga priset för vår konsumtion.

I en ny rapport visar Oxfam att 16 börsnoterade livsmedelskedjor i Nederländerna, Storbritannien och USA ökade utdelningen till aktie­ägarna och bonusar till styrelseledamöter med i genomsnitt 123 procent – från cirka 10 till 22,3 miljarder USD – under pandemins första åtta månader. Samtidigt fick arbetarna i leverantörskedjorna som upprätthöll produktionen knappt något stöd att klara pandemins effekter på hälsan och ekonomin.

Ingen av de närmare 600 odlarna och bönderna i Brasilien, Pakistan, Sydafrika, Indien och Thailand som Oxfam har intervjuat tjänar en lön som går att leva på, en del får inte ens en minimilön. För arbetarna, som är verksamma inom produktion av kaffe, ris, vin, te och skaldjur, råder inhumana och osäkra arbetsförhållanden.

Rapporten pekar på en utbredd, systemisk exploatering och diskriminering av arbetare och producenter i leverantörskedjorna och hur framför allt kvinnliga arbetare drabbats hårdast. Problematiken berör i allra högsta grad den svenska livsmedelsindustrin. Medan flera företag har tagit viktiga steg i rätt riktning återstår för de flesta att se över hela varusortimentet och ta ansvar för mänskliga rättigheter i hela leverantörskedjan, både inom och utanför Sverige.

Trots en växande efterfrågan på svenska och närproducerade livsmedel står en stor andel av den svenska befolkningens livsmedels­konsumtion av importerade livsmedel. Mellan 2011 och 2019 ökade importen av jordbruksvaror och livsmedel med 60 procent, från 99 miljarder kronor till 164 miljarder kronor. Trots att större delen redovisas som import från EU är många varor producerade i länder utanför EU, däribland Indien, Sydafrika, Brasilien och Pakistan där kränkningar av de mänskliga rättigheterna i leverantörskedjorna är vanligt förekommande. Ett typiskt exempel är Sveriges import av frukt från Sydamerika som kommer till Sverige via Nederländerna.

Likt för de globala livsmedels­kedjorna Oxfam granskat bjöd pandemiåret även den svenska livsmedelsindustrin på goda affärer. Svensk dagligvaruhandeln skördade det ena omsättnings­rekordet efter det andra. E-handeln för livsmedel har varit den stora vinnaren och de flesta företag räknar med att en postcoronavärld ger ännu större möjligheter att växa. Enligt branschorganisationen Livsmedels­företagen råder särskild optimism inför andra halvan av 2021 då befolkningen kommer ta igen för tiden av social distansering. Som förutses kommer mat och dryck att vara centrala komponenter i firandet av vår återvunna sociala frihet. Att denna skördefest delvis sker på bekostnad av de vi ytterst har att tacka för en stor del av vår konsumtion är höjden av osmaklighet.

Livsmedelsbolagen bör nyttja vinsterna från pandemiåret och det förväntade tillskottet till att investera i arbetet för att säkerställa goda arbetsvillkor och skäliga löner för arbetarna i globala leverantörs­leden. De bör särskilt identifiera och vidta åtgärder i de leverantörskedjor där kvinnor löper störst risk för diskriminering, bland annat genom att etablera policys och strukturer som främjar jämställdhet i hela försörjningskedjan

Sveriges regering och besluts­fattare måste även agera på behovet av en bindande lagstiftning som kräver att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter i sina leverantörskedjor.

Sist men inte minst har konsumenter en viktig möjlighet att påverka: kräv att maten vi äter produceras under rättvisa förhållanden, utan lidande eller fattigdom. De senaste årens ökade utbud av ekologiska alternativ i matvaru­butikerna är en effekt av större efterfrågan från kunderna. Nu behöver vi bli fler som efterfrågar etiskt producerad mat.