Debatt: Det här måste EU göra för att få ner utsläppen

Förra sommaren presenterade EU-kommissionen sitt stora klimatpaket. Tanken är att anpassa all relevant lagstiftning till klimatmålen i den nya klimatlagen. Även om vi gröna tycker att klimatlagen är alldeles för svag, fastställer den framförallt målen. Det är i klimatpaketet ambitionerna på riktigt kan skruvas upp för att vara i linje med vetenskapen.

FN:s klimatpanel, IPCC, har länge varnat för vad 1,5 graders uppvärmning kan leda till. Vi ser vad nuvarande uppvärmning omkring 1,2 grader har lett till. Naturkatastrofer, missväxt, torka och klimatflyktingar har blivit allt vanligare, och förlusten av biologisk mångfald allt mer ödesdiger. Takten på uppvärmningen är för närvarande 0,2 grader per årtionde, och den kommer att accelerera så länge som vårt samhälle fortsätter att öka andelen växthusgaser i atmosfären. Konsekvenserna kommer att bli betydligt allvarligare när 1,5 grader passeras, redan under nästa årtionde, och om 2 grader passeras blir följderna katastrofala i stora delar av världen. 

För ett par månader sedan avslutades COP26 i Glasgow, med ett tydligt budskap. Alla länder i världen måste höja sina ambitioner. De globala utsläppen måste minska med minst 45% till 2030 jämfört med utsläppsnivån 2010 för att vara i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. En överväldigande majoritet av all forskning, inklusive den senaste IPCC-rapporten, visar att 2020-talet är det avgörande årtiondet för klimatet och den biologiska mångfalden. Det är därför vi måste agera nu, under detta årtionde. Vi har inte tid att vänta. 

Som en del av EU:s klimatlagstiftning sätter “ansvarsfördelningsförordningen” (Effort Sharing Regulation, ESR) nationella utsläppsminskningsmål som omfattar de de sektorer och utsläpp som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Det rör sektorer som transport, byggnader, jordbruk och avfall. Totalt rör det sig om ungefär 60 procent av EU:s totala utsläpp, vilket gör ESR:en till en hörnsten av EU:s klimatpolitik. Men nuvarande lagstiftning är alldeles för svag och innehåller många kryphål vilket urvattnar regelverket. EU-kommissionens översyn är därför mycket välkommen.

En sektor som omfattas av ESR:en är jordbruket, som knappt bidragit i omställningen hittills. Mellan åren 2005 och 2018 minskade utsläppen inom jordbruket med blygsamma en (!) procent. EU:s medlemsländer har hittills främst fokuserat på minskade utsläpp i andra sektorer, men nu är det jordbrukets tur. 

Jag är jordbruksutskottets huvudförhandlare för dess synpunkter inför förhandlingarna. Idag presenterar jag mina viktigaste krav: 

• Höj utsläppsmålen. Ska EU:s klimatpolitik vara i linje med Parisavtalets mål måste EU överträffa sina nuvarande klimatmål. Den här förordningen är helt avgörande om vi ska lyckas. Enligt kommissionens förslag ska utsläppen inom ESR:en minska med 40% till 2030. Det är alldeles för lite. Vi gröna kräver att ambitionen skruvas upp till minst 55% minskade utsläpp för att vara i linje med Parisavtalets mål. 

• Varje sektor ska bidra. Hittills har alltför många sektorer, däribland jordbruket och transportsektorn, alltför lättvindigt kommit undan i omställningen. Inom ESR står jordbruket för en tredjedel av utsläppen, men hittills alltså bara bidragit med en procent av utsläppsminskningarna. Det duger inte. EU behöver tydliga mål för minskade utsläpp inom alla sektorer, även jordbruket, så att alla delar av samhället bidrar till omställningen. Om målen inte uppnås, måste det ha tydliga konsekvenser.

• Täpp igen kryphålen. I både nuvarande regelverk och de nya förslaget är kryphålen många. Kommissionens allmänna inställning verkar vara att för varje höjd ambition, bör ytterligare ett kryphål presenteras. Det resulterar dels i att många medlemsländer inte behöver leva upp till kraven, och dels i att man länder kan välja att skjuta upp problemen på framtiden. Två viktiga exempel på kryphål är att dels möjligheten för medlemsländer att räkna av sina skyldigheter mot andra klimatregelverk vilket betydligt minskar incitamenten att minska utsläppen i sektorerna som täcks av ESR:en. Ett annat innebär att medlemsländer har möjlighet att “låna” utsläpps från kommande år, trots att vi mycket väl vet att klimatåtgärderna behövs här och nu. 

• Låt utsläppsminskningsmål vara utsläppsminskningsmål. En av de största svagheterna med EU:s klimatlag är att målet om 55% minskade utsläpp egentligen är ett sifferbingo. Möjligheten att räkna in kolsänkor gör att målet egentligen är betydligt lägre, i realiteten bara 52.8%, trots att vi att behövt ett mål på minst 65%. Det är alltså av yttersta vikt att detta rena utsläppsminskningsmål inte urvattnats ytterligare. Ett exempel på sådan urvattning möjligheten för länder att räkna av sina utsläppsminskningar mot växthusgasupptag i markanvändningssektorn. Det innebär att det svenska skogsbrukets förmåga att binda kol kan tvingas kompensera för fortsatta utsläpp i jordbruket. Det är orimligt. Kolsänkan och negativa utsläpp måste öka, det är sant, men framförallt måste utsläppen minska. 

Idag presenterar även EU-parlamentets huvudförhandlare, moderaten Jessica Polfjärd, sitt förslag. Därefter inleds förhandlingarna med de andra grupperna. Jag förutsätter att hon kommer ta hänsyn till Miljöpartiets och den gröna gruppens krav och att hon precis som jag, alltid utgår från klimatvetenskapen i det ansvar hon har under de kommande förhandlingarna.