Debatt: Det är priset som skapar spärrar i t-banan

Att ersätta spärrarna med fler kontrollanter, eller hårdare tag i kontrollerna leder till ett hårdare klimat i kollektivtrafiken, skriver Christian Tengblad från Planka.nu.

Centerpartiet har nyligen bildat klubb med Miljöpartiet genom att driva frågan om öppen spärrlinje i tunnelbanan. Grundinställningen är sund: det ska vara enkelt och trevligt att ta tuben, och kollektivtrafiken är inget som ska hägnas in i onödan. 

De nya spärrarna har också varit ett ständigt problem – de lanserades som plankningssäkra även fast vi redan före beslutet togs visade landstinget att de gick att planka på. Vi åkte helt enkelt till Lyon, där spärrarna redan fanns, och testade att planka där. 

Trots detta investerades spärrarna för hundratals miljoner. Efteråt fick de snabbt öknamnet ”klämspärrar” eftersom många resenärer skadades. Efter massiv kritik programmerades spärrarna om, vilket ledde till färre skador, men nu är de mer lättplankade än någonsin.

Spärrarna ska bort, det är något förespråkare av avgiftsfri kollektivtrafik håller med om. Men varken C eller MP vill ha avgiftsfri kollektivtrafik. Inget av partierna har tänkt sig att kombinera den öppna spärrlinjen med lägre ekonomiska trösklar, till exempel genom att sänka avgiftstrycket. 

Detta är det stora problemet med idén om öppen spärrlinje.

Att ersätta spärrarna med fler kontrollanter, eller hårdare tag i kontrollerna leder till mer köande och ett hårdare klimat i kollektivtrafiken.

Berlin, som brukar framhållas som exempel på hur bra öppen spärrlinje är, har slängt en hel del fattiga plankare i fängelse. Vistelsen kostar motsvarande flera månadskort om dagen per fånge, och kan knappast vara en del av visionen om en trevlig kollektivtrafik. 

Fler kontrollanter skulle också leda till skärpt hetsjakt på papperslösa.

Så visst välkomnar vi öppen spärrlinje, men inte till vilket pris som helst. 

Avgiftstrycket på kollektivtrafiken är grundproblemet. Vi uppmanar Centerpartiet att snegla på allianskompisarna i Folkpartiet på Gotland, som har börjat att driva frågan om avgiftsfri kollektivtrafik. Eller varför inte ta en studieresa till nolltaxans Tallinn, förslagsvis tillsammans med Miljöpartiet?