Debatt: Det är inget ”misstag” att Bill Gates var bundis med Jeffrey Epstein

Att Bill Gates förlorat sitt anseende, något vi fått vänta allt för länge på, har varit en av få ljusglimtar under detta annars dystra år. Men han verkar inte uppskatta det lika mycket som vi andra gör. Efter att med all rätt kölhalats i media för sitt hårdnackade försvar av läkemedelsindustrins vinster på bekostnad av covid-19-patienter i fattiga länder, sexuella trakasserier mot Microsoft-anställda, och sina av allt att döma omfattande kontakter med mångmiljonären och sexförbrytaren Jeffrey Epstein, försökte Gates sig på lite krishantering i en intervju nyligen med CNN:s Anderson Cooper.

Hans vänskap med Epstein var ”ett stort misstag”, förklarade Gates. ”Jag gick på flera middagar med honom, i hopp om att hans löften om att ordna fram miljarder till välgörenhet inom global hälsa, via hans kontakter, skulle bli verklighet. När det visade sig att det inte verkade bli något av dem, tog relationen slut. Men det var ett stort misstag att tillbringa tid med honom, att ge honom anseende genom att vara där”.

Det går knappt att överdriva hur oärligt detta är. De årslånga kontakter Gates odlade med Epstein – och vice versa – kan knappast bortförklaras som ett tillfälligt snedsteg. De var två av jordens rikaste män, som möttes efter att Epstein redan dömts för trafficking med barn, som högst avsiktligt kliade varandras ryggar och hyllade varandras filantropiska insatser.

Relationen mellan dem – och bägges motiv för att bygga den – ska ses inte som bristande omdöme utan symtomatiskt för miljardärs-välgörenhet som sådan.

Bill & Melinda Gates Foundation är världens ledande privatavälgörenhetsorganisation, och fokuserar till stor del på globala hälsofrågor. Dess kapital på 100 miljarder dollar är större än BNP i dussintals av de länder där den verkar. När jag samlade material för min mastersuppsats om antibiotikaresistent tuberkulos i före detta Sovjetunionen, var det slående hur allstädes närvarande Gates Foundation var: organisationen står för en betydande andel av de resurser som läggs på så kallade ”fattigdomens infektionssjukdomar” – hiv, tuberkulos och malaria – i låg- och medelinkomstländer runt världen, där den bekostar livsnödvändiga mediciner och sjukhuskapacitet.

Men omfattningen av Gates bidrag rättfärdigar inte dess helgongloria: det betyder att en bråkdel av Bills oförtjänt ansamlade förmögenhet har omfördelats för att lindra den misär han och hans allierade i den härskande klassen till inte liten del själva orsakat. Det finns en orsak till att dessa ”fattigdomssjukdomar” som stiftelsen bekämpar kallas så – de finns kvar för att den globala kapitalismen matar ut en handful av kvadriljonärer samtidigt som den dömer miljoner varje år att dö av sjukdomar vars behandling kräver resurser som är i händerna på vinstdrivande företag. De mediciner Gates demonstrativt och synbarligen generöst delar ut till utfattiga områden världen över är oåtkomligt dyra, tack vare en internationell ordning som försvarar internationell äganderätt och som Bill Gates kan ha tjänat mer på än någon annan människa på jorden.

Att Gates beklagar sig över att ha gett Epstein oförtjänt trovärdighet svarar inte på varför, exakt, Gates förtjänar någon trovärdighet själv, när han hamstrar mer resurser än någon människa borde ha och skickar tillbaka en patetiskt liten del för att lindra skadan, vilket gett honom en position – som han aldrig valts till – som den mäktigaste personen inom global hälsa i världen.

Han är en permanent installation i paneldebatter där rika människor talar till rika människor om fattiga människor. Han har direktkontakt med statsöverhuvuden och praktiskt taget vilket finansiellt företag han önskar, som i sin tur får sola sig i glansen av hans filantropiska aura. Och under tiden, får han odla en bild av sig själv som en altruistisk, upplyst korsfarare för en bättre värld – en som bara råkar bevara den ojämlikhet och exploatering som gör denna världen outhärdlig. Långt ifrån att vara Gates som ”ger tillbaka”, är det tvärtom vi som betalar honom för besväret, tack vare skatte­avdrag för välgörenhet som sammantaget tömmer offentliga finanser på miljarder varje år, och hur kapitalismen systematiskt belönar kapital över arbete.

Sett ur det perspektivet, blir det självklart för Gates att möta Epstein och flyga i hans ökända privata jetplan. Epsteins kontakter gav utsikter att ytterligare cementera Gates makt, att ge honom ännu större glans som omslagspojke med engagemang för att mildra världens lidande. Och lika självklart för Epstein att möta Gates, som han framgångsrikt lockade ur en mångmiljondonation för att göra lite egen idell tvätt av sitt rykte. Epstein kom undan med sina förfärande övergrepp på unga kvinnor under så många år tack vare sin förmögenhet, som gjorde honom tillräckligt användbar för alla i sin omgivning (Gates inkluderad) för att övertyga dem om att titta bort.

Det var inget ”misstag”, som Gates vill att du ska tro. Det är problemets kärna: så mycket av världens sorger kommer sig av det enkla faktum att några få människor kontrollerar så mycket resurser, medan miljarder människor inte äger någonting. Det gör de senare långt mer sårbara för sexuella övergrepp eller att drabbas av infektionssjukdomar, och låter de förra frodas genom att exploatera dem. Det är något Epstein och Gates har gemensamt.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.