Debatt: Det är i ”andrummet” vi ser demokratin vittra sönder

För fyra år sedan stängde den rödgröna regeringen gränserna med hänvisning till behov av ”andrum”. Det var ett beslut sprunget ur rädsla för SD:s framfart i opinionen och högerns rop om systemkollaps. Det var med detta beslut som SD:s problemformulering blev allmänt accepterad och deras anspråk på makt gjordes möjliga. 

Den rödgröna regeringen stängde inte bara gränsen, ni satte stopp för den enorma rörelsen den där hösten. Från centralstationernas västar till nystartade språkcaféer där den stora massan var delaktig i ett samhällsbygge för framtiden. Ni drämde igen dörren på många av de EKB-boenden som kommuner runt om i landet startat upp med hopp om både inflyttning och arbetstillfällen. Det var då Migrationsverket fick direktiv att rycka upp barn ur skolor. Det var då ni stiftade lagar som i dag med byråkratisk brutalitet tömmer familjehem på familjemedlemmar. 

Genom den rödgröna regeringens beslut hösten 2015 finns varje praktik av repression i våra migrationsprocesser redan på plats den dag SD tar makten. Vi ser en liknande utveckling i kriminal- och socialpolitik. Och med SD får vi det riktigt gamla Sverige tillbaka. Ett parti som tvingar barnfamiljer att betala när SD tillsammans med alliansen slopar avgiftsfria skolluncher. SD, som med sin arbetarfientliga politik låter förtidspensionärer betala för en ohållbar arbetslinje som sliter ut människor. SD, som vill slopa regionala skyddsombud och försvaga facket trots att det hittills, under 2019, rapporterats om 35 dödsolyckor på arbetsplatser. Att verkligheten gång på gång motbevisar trovärdigheten i SD:s löften och grundlösa anklagelser, spelar ingen roll när alla andra anpassar sig efter deras pipa. 

Medan det blivit vanligt att skylla alla samhällets utmaningar på “massinvandring” ser vi att utmaningarna är konsekvenserna av “massutvandrat” kapital till skatteparadis. Vi ser hur massiva skattesänkningar omfördelat från det stora flertalet till det lilla fåtalet. Vi ser en rasistisk politik som misstänkliggör människor och splittrar samhället. Men medan det målas upp en falsk bild av dåtidens Sverige minns vi ett solidariskt land och vi har en vision om ett Sverige som tar större ansvar för framtiden. 

Vi vill bygga ett hållbart och rikt samhälle för alla, oavsett om en lever i Sápmi, i Vilhelmina eller i Vivalla. Ett samhälle som dimensionerar budgeten efter behov och inte tvärtom. Ett samhälle där LSS och sjukpenning fungerar som den ska och arbetsplatser är trygga och hälsosamma. Ett samhälle där inget barn ska behöva försörja sina föräldrar för att den allmänna pensionen eller lönerna är för låga. Ett samhälle med en säkerhetspolitik som bekämpar det pågående våldet mot kvinnor istället för att rusta för ett krig som inte finns.

2014 var det många som vågade rösta på Feministiskt initiativ, redo att rösta ut rasisterna och rösta in feministerna. Det var nära i riksdagen och gick hela vägen i 13 kommuner. Sedan dess har vi inom kommunpolitiken visat att vi tryggar välfärden. Och i en allt mer skrämmande värld har vi alltid nolltolerans mot, och bekämpar, homofobi, kvinnohat och rasism. 

För sanningen är att det inte bara är vi som gör motstånd som får betala priset för SD:s Sverigebygge. Det är demokratin som håller på att vittra sönder.