Debatt. .

2015-06-30 00:06

Dags att korta arbetsveckan!

Sverige bör slå följe med de länder som redan tagit flera steg på vägen mot att korta den normala arbetsveckan, skriver Gudrun Schyman och Kenneth Hermele.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Feministiskt initiativ vill bygga ett samhälle där människor tagit tillbaka makten över tiden. I över fyrtio år har arbetsveckan legat stilla på 40 timmar. Det är som om parollen om åtta timmar arbete, åtta timmar fri tid och åtta timmar vila är slutet på all vår strävan efter ett gott liv och en rimlig balans mellan arbete och fri tid. Trots att vi i Sverige haft en genomsnittlig produktivitetsökning på två procent har ingenting av det fördelats i kortare arbetstid. 

År 1970 var samtliga partier utom Moderaterna överens om att fortsätta korta arbetstiden. Enligt en långtidsutredning skulle 30-timmarsveckan vara genomförd år 2010. Idag, fem år senare, befinner vi oss istället i två tredjedelssamhället, där vissa jobbar långa dagar samtidigt som allt fler står utanför arbetsmarknaden. Hade vi vågat tag ut hälften av produktivitetsökningen i den svenska ekonomin under de senaste 40 åren i arbetstidsförkortning hade vi nu kunnat vara nere i en 30-timmarsvecka. 

Den nya rapport om arbetstidsförkortning som Feministiskt initiativ presenterar i Almedalen visar på effekterna av kortare arbetsvecka i jämförbara länder och bilden är tydlig: Sverige bör slå följe med de länder som redan tagit flera steg på vägen mot att korta den normala arbetsveckan, med målet sex timmar om dagen eller 30 timmar i veckan.

Papporten visar att kortare arbetsvecka leder till:

· En sysselsättningsvinst. Kortare arbetsvecka ger fler människor i arbete, det finns inga tecken på att motsatsen skulle ske, det vill säga att kortare arbetstid skulle leda till färre jobb.

·  En jämställdhetsvinst. Lättare att få en rimlig arbetsfördelning i hem och hushåll, här finns ingen automatik men många berättar om att det blivit lättare att skapa jämvikt i fördelningen av arbete och ansvar.

· En miljövinst. Mer tid utanför arbetet leder till hållbarare livsstilar, inte heller här finns det en automatik men erfarenhet pekar på att de värderingar som leder till att vi jobbar mindre är samma andas barn som när vår strävan mot hållbarhet.

· En välfärdsvinst när stressen minskar och folkhälsan förbättras, sjukskrivningar och går ner och utbrändhet blir mindre vanligt, allt effekter av kortare arbetsdagar.

En arbetstidsförkortning måste givetvis finansieras och det sker på flera sätt. För det första ökar produktiviteten avsevärt med kortad arbetsvecka vilket innebär att det är en reform som till viss del kan betalar sig själv. Det handlar om en tredjedel upp till hälften av reformen som kan finansieras via produktivitetsstegringen. Allra mest inom industrin, där produktiviteten ökar mest, men även för tjänstesektorn där en arbetstidsförkortning innebär besparingar genom minskad personalomsättning och lägre grad av utbrändhet. Vidare innebär arbetstidsförkortningens ökade sysselsättning att kostnader för arbetslösheten går ner, både när det gäller arbetslöshetsunderstöd och sociala kostnader.

Det kan dock inte uteslutas att samhället får en kostnad som beräknas  att landa på 10-11 miljarder kronor under övergången från åtta till sex timmars arbetsdag. Kostnader som framför allt följer av behovet att nyanställa i tjänstesektorn. Det är inga stora summor, sett till samhällsekonomin som helhet, och går att finansiera genom att exempelvis slopa Rot- och Rut-subventionerna.

En hållbar värld kräver att vi ändrar vårt ekonomiska tillväxttänkande och formar en politik som utgår från mänskliga behov, för hela livet och i en medvetenhet om att allt måste vara hållbart. Vi har bara ett liv och vi har bara ett jordklot.

Gudrun Schyman
Partiledare Feministiskt initiativ

Kenneth Hermele
Ekonom Feministiskt initiativ