Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Dags att betala notan för klimatkrisens skador

Bild: Javad Parsa/TT

Dagens ETC.

En av de viktigaste förhandlingspunkterna vid Cop27 blir frågan om ökad finansiering till klimatrelaterade skador och förluster. Här måste Sverige och EU förtydliga sin ståndpunkt och visa att vi är redo att kompensera för de negativa konsekvenser som våra utsläpp orsakar människor i utvecklingsländer. Inte minst flickor och kvinnor som drabbas särskilt hårt.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Klimatkrisen fördjupas för varje år som går. Naturkatastrofer och extremväder i form av torka, cykloner och översvämningar blir allt vanligare och skadorna på redan resurssvaga samhällen allt allvarligare. I en ny rapport från ActionAid framkommer att de skador och förluster som uppstår på grund av klimatförändringar ofta har en negativ inverkan på människors liv i flera decennier. Det handlar om behov som sträcker sig långt bortom det akuta skedet; till exempel återuppbyggnad av infrastruktur, stöd till människor som förlorat sin inkomst och skydd till kvinnor som utsätts för ökat våld. Idag finns inga medel specifikt dedikerade till den här typen behov. 

ActionAids rapport avslöjar även att flickor och kvinnor drabbas ännu värre än vad som tidigare varit känt genom FNs klimatdiskurs. När den offentliga kassan töms och tillgången till utbildning och sjukvård går förlorad är det kvinnor som i första hand tvingas ge avkall på den här typen av samhällstjänster. Det är också flickor och kvinnor som förväntas fylla behovet av vård med egen obetald tid och arbete, vilket påverkar deras möjlighet till utbildning och egen inkomst. 

Inför Cop27 i egyptiska Sharm el-Sheikh har EU-delegationen, där Sverige ingår, annonserat att de vill diskutera arrangemang för att finansiera skador och förluster. Det är positivt men väcker samtidigt frågor om hur finansieringen ska struktureras och kanaliseras. Vid svenska regeringens presskonferens den 31 oktober deklarerade Sveriges chefsförhandlare, Mattias Frumerie, att Sverige och EU inte står bakom kravet om en ny typ av finansiering för skador och förluster, en så kallad finansieringsfacilitet. I stället hänvisar Frumerie till att ”landskapet för klimatfinansiering redan är splittrat” och att utvecklingsländer har ”svårt att få tillgång till den finansiering som finns”. 

Vad Frumerie undviker att säga är att samtliga utvecklingsländer i världen har anslutit sig till upp­maningen om en ny finansieringsfacilitet för att adressera just skador och förluster. Dessutom har EU:s eget parlament sänt en tydlig signal om stöd när de nyligen röstade för en resolution vid Cop27, där uppmaning om en ny finansieringsfacilitet för skador och förluster är inkluderad. Att Sverige och EU-delegationen inte deklarerar en tydligare hållning i frågan är förvånansvärt och oroväckande. 

Som en global federation arbetar ActionAid i flera av världens värst klimatdrabbade länder, alltid tillsammans med andra lokala aktörer, beslutsfattare och kvinnogrupper. Den hänsynslösa verklighet som klimatförändringarna orsakar människor i länder som Bangladesh, Kenya och Guatemala har många rika nationer ännu inte upplevt en bråkdel av. Sommaren 2022 präglades visserligen av värmeböljor vi sällan upplevt i Europa, men det är inte på långa vägar samma effekter som klimatförändringarna orsakar i andra länder. 

Utan en ny typ av finansiering löper människor – inte minst flickor och kvinnor – i redan utsatta utvecklingsländer ännu större risk att falla djupare ner i en negativ spiral av skulder och fattigdom. Det är dags att med full kraft visa att vi är villiga att betala notan för de behov som klimatkrisens skador och förluster omfattar – och som vi bär det största ansvaret för. 

Vid Cop27 uppmanar vi därför EU-delegationen, där Sverige ingår, att göra följande:

Förtydliga sin ståndpunkt i fråg­an om finansiering av klimat­relaterade skador och förluster.

Stå upp för att en ny form av finansiering för skador och förluster blir verklighet. 

Låt Cop27 bli startskottet för ett långsiktigt, ansvarsfullt och hållbart arbete för att hantera klimat­relaterade skador och förluster.