Debatt: Dagens skola fick mig att ge upp lärarjobbet

När jag gjorde praktik på lärar­utbildningen fick jag själv uppleva den maktlöshet som lärare känner när tiden och resurserna inte räcker till. När alla barn med svåra hemförhållanden går i samma klass och ingen får den under­visning de behöver. När man jobbar tolv timmar om dagen men ändå inte får se sina elever klara lågstadiet.

Chocken att gå från lärarutbildningens fina visioner om mattemusik och utelektioner i halvklass till verkligheten i skolan var stor. Från praktiken fick jag lära mig att dagens läraryrke kräver att man sänker sina ambitioner och stänger av sina känslor.

De senaste veckorna har utbildningsminister Mats Persson (L) och skolminister Lotta Edholm (L) presenterat förslag för att lösa stöket i skolan. Det ska bli lättare att slänga ut elever som stör i klassrummen och skolor ska bli skyldiga att polisanmäla elever. Samtidigt skrotas förslaget om att offentlighetsprincipen ska gälla även fristående skolor. 

Regeringens lösning är alltså densamma som vid alla andra samhällsproblem: strängare straff och hårdare bevakning av medborgarna samtidigt som marknaden ges fria tyglar. 

Istället för att straffa elever borde regeringen fokusera på hur fler lärare ska vilja arbeta i skolan. Studenter söker sig till lärarutbildningen för möjligheten att förmedla kunskap och trygghet, inte för att skriva kränkningsrapporter och slita ut sina kroppar. 

Det behövs minst 20 miljarder i ökade statsbidrag för att bibehålla dagens nivå av välfärden enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR. Av regeringen får de sex miljarder. Jämför man det med de 6,7 miljarder som regeringen valde att lägga på att sänka skatten på bensin blir det tydligt att skolan inte är ett prioriterat område. 

Konsekvensen blir att lärarna får ännu sämre förutsättningar och de enda som står redo att ta hand om barnen som kastas ut från klassrummen är den organiserade brottsligheten som lockar med dyra klockor och vapen. 

Självklart behöver lärare ha befogenhet att hantera situationen i sitt eget klassrum och självklart behöver det sättas in åtgärder mot elever som återkommande stör och utsätter sina klasskompisar för brott. Men om skolsystemet hela tiden skapar nya bråkstakar blir åtgärderna otillräckliga. Det krävs mer för att lärare ska vilja stanna i skolan.

Barnen är vår framtid, brukar det heta i högtidstalen. Vad säger det om vår framtidstro om vi accepterar att allt fler barn och tonåringar inte får den grund som krävs för att de faktiskt ska kunna ta ansvar för allas vår framtid?

Liksom många andra lärare valde jag att lämna skolans värld. Få vill arbeta i ett yrke där man aldrig kan leva upp till varken sina egna eller samhällets förväntningar. Utvecklingen måste vändas, och det är bråttom. Lärarna behöver sättas i förarsätet och staten måste ge de resurser skolan behöver för att klara sitt uppdrag.