Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Därför måste vi hålla fast vid idén om fred

Militärt stöd till Ukraina behövs – men diskussionen om hur vi också understödjer ett mer långsiktigt fredligt projekt får inte utebli, skriver debattören. På bilden syns sörjande vid begravningen av ukrainska soldaten Andrii Vorobiov som dödades i en rysk bombattack i staden Bakmut.

Militärt stöd till Ukraina behövs – men diskussionen om hur vi också understödjer ett mer långsiktigt fredligt projekt får inte utebli, skriver debattören. På bilden syns sörjande vid begravningen av ukrainska soldaten Andrii Vorobiov som dödades i en rysk bombattack i staden Bakmut.

Bild: Bernat Armangue/AP

Dagens ETC.

Ukraina ska självklart ha ­Sveriges stöd i sin outtröttliga kamp mot Rysslands våld. Men vi kan inte låtsas som att den snabba upprustningen som just nu pågår inte innebär en risk på lång sikt, skriver Linn Svansbo.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Situationen i Ukraina dominerar svensk och internationell politisk debatt. Av förklarliga skäl. Oron för både den egna säkerheten och den europeiska demokratin är legitim. Vi kan aldrig acceptera att stora auktoritära länder kliver in i andra för att rita om statsskick baserat på diktatoriska ledares känslor eller konspirationsteorier. 

Ukraina ska därför självklart ha Sveriges, Europas och världens stöd i sin outtröttliga kamp mot våldet. Men i den rädsla, oro och osäkerhet som nu uppstått pågår en samlad upprustning i ett extremt tempo världen över. Och i denna plötsliga omsvängning av synen på vapenindustri och militär, finns en överhängande risk att vi glömmer idén om fred. 

För vad är egentligen fred? Fred är förstås motsatsen till krig, men det är inte bara avsaknad av krig. Det är mer än så. Fred är frihet för alla människor. Ett fredligt land är förvisso ett land utan militär konflikt, men inte bara. Det är också ett jämställt land. Ett jämlikt land. Ett land med infrastruktur för antikorruption, demokratisk organisering och ett levande civilsamhälle. Ett långsiktigt demokratiskt samhällsbygge behöver helt enkelt fler beståndsdelar än bara att inte vara i krig. 

Någon kanske läser den här texten och skriker “Putin-vän”. En annan kanske anklagar mig för att försöka sätta ljuset på flummiga frågor – på världsliga, mjuka och fåniga ting som vi inte har tid att bry sig om under tiden Ukrainas städer brinner. Men vi kan inte låtsas som att den snabba upprustningen som just nu pågår i världen inte innebär en risk på lång sikt. 

Om några decennier kan vi mycket väl befinna oss i en värld med så mycket vapen i omlopp och så stark ekonomi i vapenindustrin att situationen blir helt okontrollerbar. Man bör inte glömma bort att vi fortfarande letar efter vapen från Balkankriget. Historien har lärt oss att massiv upprustning – utan plan för ett långsiktigt och demokratiskt samhällsbygge – riskerar att leda oss in i en spiral av mer våld, vapen och krig.

Jag menar alltså inte att militärt stöd inte behövs – men diskussionen om hur vi också understödjer ett mer långsiktigt fredligt projekt får inte utebli. Om kvinnojourerna, fackföreningarna och civilsamhället. Den långsiktiga demokratiska infrastrukturen i ett land byggs helt enkelt inte bara av fysisk kapacitet att hålla militären borta – den byggs också av politik för antikorruption, jämställdhet och människors långsiktiga möjlighet till demokratisk organisering. För vad är fred värt, utan hela folkets frihet?

Fred innebär inte kompromisser gentemot diktatoriska skitstater. Men inte heller bara militär upprustning till dem som försvarar sig mot diktatoriska skitstater. Fredskampen behöver en målbild som är större än att vinna den väpnade konflikten här och nu, och en strategi för att nå den. Krig kan vinnas med vapen. Men fred vinns med mycket mer än så.