Debatt: Börsbolaget – en skyddad verkstad

Varför har en börs-vd fast lön? Eller snarare; varför har han lön över­huvudtaget? (Jag använder ”han” då det finns fler vd:ar på börsen som heter Johan än som är kvinnor.)

Ett börsbolag har som enda uppgift att öka värdet på aktien. Om vd:n inte klarar detta så får han sparken. Att han skulle ha gjort andra – för miljön, de anställda eller samhället i övrigt – goda insatser, spelar inte någon roll i bedömningen av hans insats. Eftersom vd:n är högst ansvarig för verksamheten, alltså den verksamhet som har till uppgift att öka aktiens värde, så behöver han egentligen bara fokusera på detta. Att driva upp kursen, huvudsakligen på kort sikt då han som börs-vd är slav under kvartalsrapporteringen. Efter ett par tre kvartalsrapporter, alltså 6–9 månader, så måste han ha visat resultat, annars innebär det sannolikt avsked. Ett avsked med en ersättning som följer under ett par tre år på kanske någon miljon i månaden. Troligen faller också några rejäla bonusar ut på ytterligare ett antal miljoner.

Detta är alltså ersättningen till någon som under sin anställning haft en hög, trygg fast lön på ett ofantligt belopp – oftast två till tre gånger vad en sjuksköterska tjänar om året. I månadslön alltså! Misslyckas han med sitt uppdrag och sparkas väntar en mångårig tillvaro utan ansvar eller arbete, men fortsatt med miljoner i lön.

Hur absurt är inte detta?

På vilket sätt har vd:n gjort sig förtjänt av den höga lönen under anställningen, bonusarna eller fallskärmen som följer efter att han fått gå på grund av sin inkompetens? Och om han inte lyckades få aktiekursen att stiga, hur kan han då få ens en krona i ersättning?

När Carl-Henric Svanberg tog över som vd för Ericsson köpte han aktier för 100 miljoner med sina egna pengar. En journalist frågade varför han gjorde så.

”Det får mig att fokusera på uppgiften”, var det ganska självklara svaret från Carl-Henric. I vilket fall skapar det en trovärdighet när en tillträdande vd gör som Svanberg, inte tu tal om annat, och frågan är om det inte borde vara ett krav.

Min idé är att en börs-vd varken ska ha fast lön, bonusar eller fallskärm. Eftersom han ska ansvara för just ett börsbolag, och hans primära uppgift är att få upp aktiekursen, så ska hans ersättning endast komma sig av att han lyckas med detta. Och då han ska ansvara för just ett börsbolag så borde det krävas att han har egna pengar att investera i bolaget – bara det kommer att få kursen att stiga – och hans vinst på aktierna ska vara hans enda ersättning. Gör han ett bra jobb finns ingen gräns för hur mycket han kan tjäna, gör han ett dåligt så kommer han – helt enligt spelreglerna för alla som handlar på börsen – att gå med förlust.

Det som kanske är mest beklämmande med ersättningar till börs-vd:ar är att de saknar förankring i marknadsekonomin, det system som hela idén med börsen bygger på. Nu skruvar sig mången börs-vd och menar att det visst är en marknadslön han erhållit, alltså den lön som just marknaden är villig att betala honom. Nej, det är inte sant. Eftersom denne vd erhåller en fast hög lön, bonusar samt en fallskärm oberoende av prestation så har villkoren lite – om ens något – att göra med marknadsekonomi. Möjligen spelar marknadsekonomi in vid rekryteringen av vd:n i fråga, men sen sätts den direkt ur spel.

Jag vill hävda att modellen är planekonomisk, att den alltså saknar koppling till marknadsekonomiska instrument, i annat fall skulle vd:n få producera resultat för sin ersättning, det behöver han inte, den faller ändå ut oberoende av hur illa han skött sitt jobb, ungefär samma villkor som för statstjänstemännen i gamla Sovjet.

Min föreslagna lösning kommer dock aldrig att bli verklighet. Främsta anledningen är att börssfären är en mycket liten ankdamm, där Johan Andersson är vd och Johan Svensson ordförande i bolag X och Johan Svensson är vd i bolag Y, där Johan Andersson är styrelseordförande.

Du fattar va?

Så länge ”Johan” dominerar bland börsbolagen kommer han fortsatt sko sig otillbörligt – i en planekonomisk ankdamm – med summor som för oss vanliga döda framstår som orimliga, just för att de är fullkomligt orimliga.