Debatt: Begränsa möjligheterna att spekulera i mat

”2,15 kronor fören liter mjölk, det var det jävligaste. Det hade jag ingen aning om!” Hasse och Tages monolog från revyn ”Under dubbelgöken” hösten 1979 har blivit klassisk. Exakt de orden hade dåvarande S-ledaren Olof Palme aldrig sagt, men i en utfrågning hade han visat sig ha dålig koll på matpriserna och kanske var det därför han förlorade det rekordjämna riksdagsvalet samma år.

Ve den politiker som inte känner till, eller bryr sig om, matpriserna. Det senaste året har priserna rakat i höjden på ett närmast chockartat vis – de ökar dubbelt så snabbt som den generella inflationen, och en varukorg som kostade 500 kronor för ett år sedan har blivit en hundring dyrare.

Vems är felet? Regeringen har kallat in livsmedels­kedjorna för uppläxning. Kedjorna i sin tur skyller på leverantörerna, och på konsumenterna, medan leverantörerna pekar på ökande världsmarknadspriser.

Samtidigt pågår EU-parlamentets arbete med livsmedelssäkerhet, ”food security”. Den ska antas av parlamentet i sommar. Jag har varit förhandlare för den gröna gruppen i parlamentet, och det har verkligen varit en lärorik upplevelse.

Det är ett stort lagförslag med 560 föreslagna tillägg och förändringar. Alla partier vill ha sitt att säga. Högerpartierna vill presentera det som att EU lider av matbrist – mer gödsel och bekämpningsmedel utgör deras tänkta lösning. Det största hotet mot matproduktionen ser de bara förbi, nämligen torkan och klimatförändringarna som redan nu minskar skördar. 

Visst har mat försvunnit från världsmarknaden – inte minst ukrainskt vete som inte kunnat exporteras som normalt över Svarta havet. Men det finns fortfarande mer än tillräckligt med mat i EU. 

I själva verket handlar de höga matpriserna om något annat än matbrist. Det rör sig om så kallad ”greedflation” – artificiellt uppblåsta livsmedelspriser på grund av spekulation på livsmedelsmarknaden, något som diskuteras alldeles för lite. 

Forskning från universitetet i Manchester visar att när matpriser löper i höjden finns spekulation med som en viktig faktor. Pengar satsas i fysiska varor – men de finansiella marknaderna gör det också möjligt för banker, mäklare och investerare att handla med ”terminskontrakt” snarare än faktiska grödor på råvarubörser runt om i världen.

Handlare kan köpa eller sälja framtida terminer på dessa börser. Maten som människorna lever av förvandlas till spelkort på en marknad, och prisstegringen blir en självuppfyllande profetia. Tillräckligt många spekulanter tror att maten ska bli dyrare, och satsar sina pengar på det, vilket i sin tur driver upp priserna. Marknaden reagerar mer på känsla och förhoppningar/rädslor än på fakta om de egentliga resurstillgångarna. 

I kölvattnet av Rysslands folkrättsvidriga angrepp på sitt grannland Ukraina drog investerare världen över snabbt slutsatsen – här finns pengar att tjäna! ”Futures”-marknaden på livsmedel tog ett rejält skutt uppåt, och de höjda priserna drabbar nu hela EU:s konsumenter.

Det måste upphöra så snart som möjligt. Miljöpartiet kräver stopp för spekulationerna, och fortsatt höga miljökrav i produktionen.

Vi gröna har detaljerade planer som vi vill att EU ska anta för att ge konsumenterna bra mat till godtagbara priser. Det handlar dels om att införa begränsningar för finansiella handlares möjligheter att spekulera i mat och energi, dels om att täppa igen hål i de bestämmelser som redan idag finns på området. Spekulanter kommer att använda alla möjligheter de kan hitta för att bli rika medan vanliga konsumenter betalar priset.