Debatt: Avliva myten om den hållbara storstaden

Vad är egentligen mest klimatsmart? Att bo i storstaden och ta del av en energieffektiv ­infrastruktur? Eller att bo i glesbygden, nära naturen? Varken eller, blev svaret när vi grävde ner oss i SCB:s statistik över utsläpp av växthusgaser. I stället framträdde bilden av mindre städer som de koldioxidsnålaste.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi ville reda ut vad som är fakta och vad som är myter när det kommer till att jämföra hållbarhet i stad och land. Vi som verkar för bättre villkor på landsbygden får ofta höra att livet utanför staden skulle vara ohållbart, eftersom de långa avstånden och avsaknaden av kollektiv­trafik gör oss så bilberoende. Men när vi fördjupade oss i den forskning som finns visar det sig att svaret inte är så enkelt.

Storstadsborna är de som har störst klimatpåverkan, oberoende av om vi mäter utsläpp från produktion eller konsumtion. Globalt så väl som i vårt eget land släpper städerna ut mest. Att storstädernas industrier släpper ut mycket är kanske inte så märkligt. Men det visade sig också att storstadsborna tillhör den kategori som konsumerar mest och därmed släpper ut mest växthusgaser. Framför allt kommer utsläppen från varor – som flygs in i landet – och flygresor för att ta sig ut ur landet. Ett av skälen till detta är att storstadsbor tjänar nästan 90 000 kronor mer i snitt per år än glesbygdsbor i Sverige, och det finns en tydlig koppling mellan inkomst och klimatpåverkan.

Glesbygdsbor bor i den kommunkategori där invånarna har lägst inkomster. Ändå släpper de ut mer än såväl landsbygdsbor som boende i mindre städer. Det beror på att Sveriges glesbygdskommuner är belägna i de kallaste delarna av landet, där det också är vanligt att ha stora hus och lång resväg till jobb och service. Men som tv-programmet ”Storuman Forever” visade, är livsstilsval viktiga var vi än bor. Med ett grönt elavtal och fossilfritt i tanken går det ganska enkelt att sänka utsläppen i glesbygd. Givetvis behövs även en politik som skapar förutsättningar för miljömedvetna konsumtionsval.

Hur ska vi komma tillrätta med utsläppen i storstäderna? Kanske vi kan komma en bit med livsstilsförändringar – och en politik som stöder dessa förändringar – även där? Om maten vi äter inte flygs in från ett annat land utan kommer från den egna regionen, och semestrarna i större utsträckning skedde här i vårt vackra land, så skulle landsbygdsföretagen kunna blomstra och storstädernas klimatpåverkan minska.

Vad ger regeringen för svar på dessa problem? De satsar cirka 22 miljarder de kommande åren på klimatinvesteringar, varav cirka tre miljarder har öronmärkts för staden. Klimatinvesteringarna på landsbygden kommer däremot från EU och inte från regeringen. Klimatklivet är ett exempel på en statlig investering som kommer hela landet till nytta och går till dem som lyckas bäst med att minska utsläppen. Däremot är satsningen Grön stad bara riktad till stadsmiljöer och det finns särskilda satsningar för att förbättra kollektivtrafik och cykling i städer.

Frågan är om investeringar i mer attraktiva, ”gröna”, stadsmiljöer verkligen kommer att minska Sveriges utsläpp. Exempelvis visar en granskning av det miljöprofilerade området Hammarby sjöstad i Stockholm att energianvändningen där inte är lägre än i andra nybyggda områden, trots all PR som hävdat att detta är framtidens melodi för byggande.

Vi oroas över att den urbana normen, som framhäver storstäder som progressiva och innovativa medan landsbygder beskrivs som bakåtsträvande och oviktiga, är allt för vägledande i den politiska debatten – och i förlängningen i samhällsplaneringen. Vi vill, genom att lägga fram fakta på bordet, bidra till att debatten åtminstone förs på sakliga grunder.

I slutändan vet vi att stad och land är beroende av varandra. Staden behöver landet för att få mat och energi, bland annat. Och landet behöver staden, exempelvis för försörjning och för att få tillgång till en större marknad. En stad som är beroende av en ohållbar landsbygd kan aldrig bli hållbar. Och en landsbygd som är beroende av en ohållbar stad kan inte heller bli hållbar. Alltså behövs hållbarhetssatsningar i hela landet.