Debatt: Arbetstidsförkortning är fullt möjligt

För nästan hundra år sedan skrev vad som idag är en av historians mest betydelsefulla ekonomer, John Maynard Kenyes texten ”Economic possibilities for our grandchildren”. I essän bedömer Keynes att den teknologiska utvecklingen i kombination med kapitalackumulation ofrånkomligen skulle leda till en markant arbetstidsförkortning och förhöjning av levnadsstandarden. Enligt Keynes skulle den ekonomiska utvecklingen resultera i ett sådant materiellt överflöd att människans primära uppgift inte längre skulle ligga i att tillgodose sina omedelbara behov. Det nya riktmärket skulle enligt Keynes komma att bli ”tre-timmars skift eller en femton-timmars arbetsvecka”, och det lilla arbetet som skulle behöva utföras skulle kunna utföras gemensamt. I och med detta skulle det främsta målet med vardagen tillägnas åt den aktiviteten som enbart den rikaste samhällsklassen hade möjlighet att utföra. Nämligen, att försöka lista ut hur all dess fritid skulle spenderas.

Ifall Keynes vaknade till liv och såg hur det låg till idag på den svenska arbetsmarknaden skulle han utan tvekan vända sig i graven. Standarden på arbetsmarknaden är fortfarande 40 timmar per vecka sedan arbetstidslagen (1970:103) infördes på sjuttiotalet. Detta trots att Sverige upplevt en produktivitetsökning (mätt i BNP) med i genomsnitt två procent per år sedan 1970. Med tanke på att produktionen konsekvent effektiviserats i så pass hög grad finns det utrymme att minska arbetstiden och bibehålla lönenivån, då vi helt enkelt klarar av att göra mer på mindre tid.

Vid första anblick kan detta te sig som en något idealistisk idé, något som dock inte stämmer med tanke på att ett flertal projekt angående arbetslivsförkortning har genomförts. Nyligen slutförde exempelvis Island flera storskaliga test-projekt med fyra-dagars arbets­veckor, något som kommit att beskrivas som en ”överväldigande framgång”. Testerna som genomfördes på cirka en procent av Islands arbetande befolkning visade att produktiviteten inte påverkats negativt alls. Snarare var det så att man rent av såg att produktiviteten förbättrades i somliga avseenden. Vidare såg man att den inte så icke-väsentliga detaljen att deltagarna upplevde sig själva som både lyckligare och mindre stressade. Detta berodde bland att på att de hade mer tid att lägga på det som de flesta anser är det mest essentiella i livet, nämligen deras familj och deras intressen.

Vad Islands projekt visar är att steg gentemot uppfyllandet av Keynes framtidsspaning både är möjliga och eftersträvansvärda med tanke på dess goda konsekvenser för arbetarna. Men, projekten erbjuder även stora möjligheter för politiken och näringslivet, särskilt för ett land som Sverige. Från politiskt håll erbjuder arbetstidsförkortning en metod att minska arbetslösheten genom att fler individer kan tänkas dela på samma typ av arbete. Genom att arbeta kortare skift, kan flera arbetare anställas och på så vis kan en högre sysselsättning nås. Detta minskar i sin tur uttagen av a-kassan och bidragsansökningar. Från näringslivets perspektiv, å andra sidan kan en arbetstidsförkortning ses som lockande, om man tar teorin om avtagande marginalnytta i beaktande. Individer arbetar helt enkelt effektivare under kortare tidsperioder och eftersom företag är vinstmaximerande utgör detta en potentiell konkurrensfördel. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.