Debatt: Arbetsmiljön är en ödesfråga för busstrafiken

Augusti, Värmdö, frontalkrock och två döda förare. November, tekniska högskolan, SL-buss prejar ner busskur, tre dödsfall. December, Tyresö, 80-årig kvinna påkörd av buss, avlider. Mellandagarna, Liljeholmen, buss kör in i vägg, 16 skadade. Det här är bara några av de allvarliga olyckor som inträffat i busstrafiken det senaste året, och som skapat rubriker. Mörkertalet med nära ögat-händelser och olyckor utan skadade personer är svårt att överblicka.

Som regionpolitiker träffar vi ofta bussförare runtom i Stockholm, genom studiebesök och andra kontakter. Det vi möter är yrkesstolthet, stor erfarenhet och ett imponerande engagemang för kollektivtrafikens resenärer. Men också oro, frustration och uppgivenhet. Medelåldern på garagen närmar sig 60 år. Få nyanställda förare blir kvar mer än något år. 

Arbetsvillkoren har försämrats år efter år de senaste tre decennierna, i takt med att privata företag vänt på kronor och ören för att vinna nästa budgivning i den ständigt pågående privatiseringskarusellen. Raster kortas ner, scheman försämras och kisspauser kapas. SL kör inte längre en enda buss i egen regi. Hela Stockholms kollektivtrafik är upphandlad.

Att känna sig trygg och säker i kollektivtrafiken borde vara en fullständig självklarhet, både för personal och för resenärer.

Orsakerna till varje enskild olycka i kollektivtrafiken kan vi i de flesta fall bara spekulera kring. Men det vi vet är att risken för allvarliga olyckor ökar när personalen är trött, stressad, sliten och utmattad. 

Vi i Vänsterpartiet har länge försökt få upp den här frågan på dagordningen, utan att få gehör från varken andra partier eller trafikföretagen. Nu hoppas vi att den senaste tidens incidenter och dödsfall kan bli en väckarklocka för hela branschen. Att känna sig trygg och säker i kollektivtrafiken borde vara en fullständig självklarhet, både för personal och för resenärer.

För det här är allvar. Inte retoriskt spel. Villkoren för våra bussförare har nått bristningsgränsen för länge sedan. Vittnesmålen från golvet är ofta så illa så att man som politiker undrar hur vi egentligen hamnade här. Den som tvivlar på det gör klokt i att boka ett möte med personalen på ett bussgarage i Stockholm.

Vänsterpartiet i Region Stockholm har nyligen föreslagit en kriskommission för arbetsmiljön i kollektivtrafiken. Vi hoppas att den här frågan får den uppmärksamhet den förtjänar i årets valrörelse. För om ingenting görs har vi snart inga förare kvar som vill, orkar och vågar sätta sig bakom ratten och köra dig till jobbet.