Afrikas slutgiltiga avkolonisering närmar sig – Sverige kan driva på

Västsahara har varit illegalt ockuperat av Marocko i 41 år, med massivt stöd av EU i form av pengar, vapen och diplomati. Svenska skattemedel har via EU möjliggjort ockupationen. Internationella domstolen förklarade redan 1975 ockupationen som illegal.

I december 2016 började EU komma ifatt folkrätten, när EU-domstolens högsta instans förklarade att unionens handelsavtal med Marocko är lagstridiga eftersom Västsahara inkluderas i avtalen. Territoriet är inte en del av Marocko och varor därifrån är följaktligen inte marockanska.

Marocko bröt då de diplomatiska förbindelserna med EU och sökte sig i stället tillbaka till Afrika. Staten sökte återinträde i Afrikanska Unionen, AU, som landet lämnade när Västafrika blev medlen på 1970-talet. De ställde villkoret att Västsahara samtidigt skulle uteslutas ur AU. I år beviljades Marocko medlemskap utan att dess villkor uppfylldes. Inte ens deras mutor räckte till denna gång. Det betyder att Västsahara, liksom Marocko, är fullvärdiga och likställda medlemsstater. I praktiken har Marocko därmed erkänt Västsaharas självständighet.

Marocko har reagerat med att förklara att de aldrig kommer att erkänna Västsahara. Regimen där kommer med all sannolikhet att fortsatt sabotera folkrätten i området, antagligen med stöd av Frankrike, som dominerar EU:s politik i nordvästra Afrika.

I denna situation bör Sverige stödja folkrätten genom att erkänna Västsaharas självständighet, vilket kan kungöras i årets utrikesdeklaration, som utrikesministern håller imorgon. Det skulle stärka Västsaharas legala rätt till suveränitet och folkrättens ställning. Utrikesministern kan stödja sig på det svenska civilsamhällets solidaritet, en riksdagsmajoritet, folkrättsexperter som Hans Corell, Ove Bring och Pål Wrange, Internationella domstolen, FN, EU-domstolen och nu även AU.

Afrikas slutgiltiga avkolonisering närmar sig. Låt Sverige vara en drivande kraft på samma sätt som med stödet till befrielsen i södra Afrika.