Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Är sanktionerna lagliga – och vad gör de för nytta?

Bild: Carolyn Kaster/AP

Dagens ETC.

Sverige deltar på olika sätt i Ukrainas försvar mot den ryska aggressionen. Vi ger såväl civilt som militärt bistånd. Detta är oproblematiskt. Vi deltar också i den ekonomiska blockaden mot Ryssland och ryska intressen. Är detta också oproblematiskt? undrar Torbjörn Tännsjö.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det som brukar kallas krigets lagar stipulerar när ett krig är lagligt att föra (i huvudsak endast till försvar för den egna nationen) och då det är olagligt att föra (anfallskrig). Man talar här om jus ad bellum. Men också ett orättfärdigt krig kan föras i överensstämmelse eller i konflikt med krigets lagar. Man talar om jus in bello. Det är förenligt med jus in bello att angripa motståndarens militära mål, också om kriget i sig är orättfärdigt. Men det är fel att attackera civila för att tvinga motståndaren till underkastelse, också om kriget är rättfärdigt (ett försvarskrig). Det är vad Ryssland på ett flagrant sätt gjort i Butja i Ukraina.

Hur ska man i ljuset av detta se på sanktionerna mot Ryssland?

Det finns en lång och dyster lista över olika bojkotter av länder där offren bland civila blivit kostsamma. Allt ifrån Napoleons blockad av Storbritannien på 1800-talet till Västs blockad mot Irak i modern tid. Den senare anses ha kostat hundratusentals barn livet. Ändå menade USA:s förre utrikesminister Madeleine Albright i en ökänd intervju att den var ”värd sitt pris” (intervju i 60 minutes, den 5 december 1996). Vilket har priset för blockaderna av Nordkorea och Iran varit?

Sanktionerna bör ses i ett större perspektiv. USA har konsekvent brukat sanktionsvapnet för att främja egna intressen. Ekonomiskt svagare stater har tvingats ansluta sig genom hot om, just ekonomiska sanktioner. 1997 levde halva jordens befolkning under amerikanska sanktioner! (Hélenène Richar och Anne-Célcile Robert, Le Monde Diplomatique, mars 2022) Man behöver inte vara nyliberal frihandelsdogmatiker för att se detta som betänkligt.

Det finns anledning att fundera över om det är klokt att utsätta Ryssland för det slags sanktioner som nu avlöser varandra. Frågor man bör ställa sig är. Är de förenliga med andan bakom krigets lagar och regeln om jus in bello? Sanktionerna är tveklöst exempel på kollektiv bestraffning. Uppnår de sina mål? Vilket pris betingar de, för ryssar i gemen och för människor i de länder som utfärdar sanktionerna. Kan de upplevas som hycklande?

Det är svårt att se att sanktionerna är förenliga med andan bakom krigets lagar. Sanktionerna innebär ju att man med ekonomiska medel gör exakt det man är förhindrad att göra med militära medel. Man gör civilbefolkningen till mål för sanktionerna i hopp om att på så vis kunna tvinga den ryska statsledningen till reträtt. Sanktioner kan utfärdas med stöd av FN, artikel 41, så det är nog inte korrekt att säga att de bokstavligen strider mot internationell rätt. Men särskilt då de utfärdas utan stöd från FN, och när de är riktade mot ett helt folk, är det åtminstone betänkliga från folkrättslig synpunkt. Vissa sanktioner mot Ryssland är ”smarta” och riktade mot ansvarig politiker och kapitalister. Men den huvudsakliga effekten uppstår då civilbefolkningen drabbas. Kollektiv bestraffning.

Är sanktionerna effektiva? Det är lite som talar för att de fyller sin uppgift och mycket som talar emot. Vad har väst uppnått med sina sanktioner mot Kuba, Nordkorea, Irak eller Iran? De kan också få perversa konsekvenser, i det att de höjer intensiteten i konflikter. De skadar till sist också den som utfärdar dem.

Ekonomen Nicloas Mulder från Cornell University har skrivit insiktsfullt om saken i boken ”The Economic Weapon. The Rise of Sanctions as a Tool of Modern War”. Paradoxalt nog fungerar nog sanktioner bäst mot öppna och demokratiska samhällen. De biter sämre på diktaturer. Det är rimligt att anta att ju mer stränga restriktioner Ryssland utsätts för, desto mer pressad blir situationen för ryssar som motsätter sig kriget.

Man kan tycka att ska de alls fungera som ett medel att säkra fred, och inte som ett primitivt hycklande uttryck för aggressiv hämndlystnad, så måste de kombineras med klara besked om under vilka omständigheter de ska avbrytas. Bojkotten mot Irak motiverades med att Irak angrepp Kuwait, men fortsatte i åratal efter att detta angrepp var avvärjt.

När ska sanktionerna mot Ryssland hävas? Då en fred, som accepterats av båda parter, alltså Ryssland och Ukraina, slutits? Men om denna fred accepterar att Krim förblir ryskt, ska sanktionerna ändå hävas? Är villkoret för att de ska avbrytas regimskifte i Ryssland? Eller ska de pågå under en obestämd framtid?

Det är svårt för dem som utfärdar sanktionerna att svara på denna fråga. Det är svårt bland annat då ett svar på den tydliggör hur sanktionerna brukas mot civilbefolkningen för att politiska resultat ska uppnås. Men utan ett klart besked om vad som erfordras för att sanktionerna ska hävas, motverkar de sitt syfte. De stärker motståndaren i föreställningen att det inte hjälper vad man gör. Man kommer ändå i årtionden att betraktas som paria. Och sanktionerna kan då uppfattas som inte bara moraliskt tvivelaktiga utan också som ren och skär hämnd.

Inga fler sanktioner, således. Håll stormaktsretoriken tillbaka! Den måste ändå ses som hycklande. Stärk istället de individuella banden med alla i Ryssland, som motsätter sig kriget. Och låt oss hoppas på ett snart och någorlunda anständigt fredsavtal.

00:00 / 00:00