Debatt: 43 år efter statskuppen: Chile blöder fortfarande

Den 10–12 maj 2016 avlägger Chiles president Michelle Bachelet statsbesök i Sverige. Vi, liksom många av chilenarna bosatta i Sverige välkomnar besöket och dialogen mellan chilenska och svenska myndigheter. Extra glädjande är att president Bachelet den 11 maj avtäcker en byst av ambassadör Harald Edelstam i riksdagen. För oss symboliserar detta vår tacksamhet gentemot det svenska samhället som en gång i tiden tog emot oss när vi flydde undan Pinochetdiktaturen, gav oss en fristad och möjligheten att återuppta våra liv.

I Sverige finns det cirka 50 000 personer av chilensk härkomst, många av dem direkta eller indirekta offer av politiskt fängslande och tortyr under Pinochetdiktaturen. Idag reser vi våra röster för att belysa viktiga förhållanden, eftersom mänskliga rättigheter är en av frågorna i fokus under president Bachelets statsbesök.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Efter övergången från diktatur till civilt styre tog det 13 år innan den chilenska staten erkände att det fanns andra offer förutom de som dödades/avrättades och försvann under diktaturen. Det krävdes åratal av kamp från överlevande offer, anhöriga och människorättsorganisationer innan kommissioner tillsattes och tog emot vittnesmål om politiska fängslanden och tortyr. Men vi, liksom många andra, upplever att vi inte fått den upprättelse och gottgörelse som vi har rätt till.

Olinda: ”Jag är överlevande från en släkt som diktaturens hantlangare försökte utplåna. Min då gravida syster Nalvia, hennes man, svåger och svärfar tillhör de försvunnas skara. Min yngsta syster kunde inte hantera Nalvias försvinnande och svalt sig till döds. Min mor, bröder, äldsta son och jag själv fick uppleva politiskt fängslande. Jag överlevde ohygglig tortyr, medan min make avled i mina armar (41 år gammal) pga. de inre blödningar som tortyren medförde.”

Vania: ”Jag kom till Sverige 1976 med mina föräldrar. Jag bär med mig trauman efter 3 barndomsår då min släkt trakasserades och förföljdes, och min far och kusiner fängslades och torterades. Min mors sköra kropp överlevde inte exiltraumat. Min far levde med de fysiska och psykologiska sviterna av tortyren och avled alltför tidigt pga. svår hjärtkärlsjukdom (många tortyroffers öde). Jag lämnade in min fars uppgifter till den undersökande kommissionen. Hans namn med sifferbeteckning upptar en rad i en rapport. Upprättelse från den chilenska staten har dock uteblivit. Det enda erkända offret har avlidit.

Vi upprörs eftersom informationen som vi och många andra lämnade in till kommissionerna är klassad som konfidentiell i 50 år, vilket medför straffrihet för de som fängslade och torterade oss/våra släktingar.

Vi upplever att alla chilenska civila regeringar som avlöst varandra, inklusive president Bachelets, systematiskt förhalat frågan om upprättelse och gottgörelse för offren för politiskt fängslande och tortyr. Alla verkar invänta att de direkta offren åldras och dör, medan efterlevande anhöriga tvingas leva med sina trauman.

I FN:s Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning står det: “Varje konventionsstat skall i sitt rättssystem säkerställa att offret för en tortyrhandling erhåller upprättelse och erhåller en verkställbar rätt till en rimlig och adekvat gottgörelse…”.

Borde inte den chilenska staten leva upp till konventionen som de faktiskt undertecknat? Den chilenska staten fullföljer inte sina åtaganden. Kommer den svenska regeringen att ta upp detta med president Bachelet, och även följa upp vid EU:s årliga dialog om mänskliga rättigheter med den chilenska regeringen?

Olinda Mena, sjuksköterska, terapeut

Vania Ramírez León, distriktsläkare