Utrikes.

2017-01-18 16:40
Shiamilisernas internationella kontaktperson Haitham al-Mayahi menar att fred och dialog kommer infinna sig, efter att IS besegrats.  Bild: Privat
Shiamilisernas internationella kontaktperson Haitham al-Mayahi menar att fred och dialog kommer infinna sig, efter att IS besegrats.

Shiamiliserna: "Efter Mosul sätter vi oss i fredssamtal"

De kontroversiella shiamiliserna i Irak har stridit mot IS ända sedan sommaren 2014. I dag har deras växande inflytande säkrat dem en maktposition i landet. Men hur ser de själva på framtiden?

I västvärlden har de irakiska shiamiliserna ett ofta skamfilat rykte. De anses vara en odisciplinerad krigsmaskin styrd av Iran. Eller, så betraktas miliserna som ett gäng blodtörstiga shiamuslimska krigare ute efter hämnd mot sunnimuslimerna. Deras sekterism sliter ytterligare sönder det blödande Irak.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Men den person som Dagens ETC möter i en hotellobby i Erbil, irakiska Kurdistan, vill ge en helt annan bild. Doktor Haitham al-Mayahi, 35, är ledigt klädd i randig polotröja och lutar sig tillbaka med en vattenpipa i ena handen. Han är personlig rådgivare till Hadi al-Ameri som leder Badr-organisationen, den antagligen största shiamilisen i landet. Han fungerar även som internationell kontaktperson hos Hashd al-Shaabi, shiamilisernas paraplyfront.

Omkring 40 miliser ingår i dag i Hashd al-Shaabi, som betyder ungefär Folkliga mobiliseringsenheterna och förkortas PMU internationellt. PMU bildades på sommaren 2014 efter att den högste shiamuslimske ledaren i Irak, ayatollah Ali as-Sistani, utfärdat ett religiöst dekret som uppmanade till kamp mot Islamiska staten (IS).

– Det fanns ett brådskande behov av att bilda en sådan grupp, som kunde kämpa med tro. IS kämpar också med tro, men de är onda. PMU har istället en tro som änglar, säger Haitham al-Mayahi.

En avgörande roll i offensiven

PMU har kämpat sida vid sida med den reguljära irakiska armén sedan 2014 och spelat en avgörande roll för att ta tillbaka mycket stora landområden. PMU ingår även i offensiven mot IS i Mosulområdet, till väster om staden.

Människorättsgrupper har samtidigt pekat ut flera milisgrupper för att ha legat bakom omfattande plundring, rättslösa gripanden, tortyr och mord, mot sunnimuslimsk civilbefolkning som levt under IS. Men så sent som i december berättade USA-koalitionen i Irak att de ännu ger flygunderstöd till PMU, eftersom de är oumbärliga i kampen mot IS.

Miliserna är inte sällan pro-iranska, på grund av den shiamuslimska kopplingen. Vissa av miliserna är även negativa till västvärlden. I slutet av november godkände Iraks parlament en ny lag som gjorde PMU till en laglig militär styrka, jämte armén och polisen. PMU kommer därför sannolikt fortsätta vara en maktfaktor även efter IS.

Så hur ser de på den internationella politiken, och på det framtida Irak?

– Västvärlden måste ändra sitt sätt att tänka. Man är rädd för en iransk inblandning i Irak, men vad har Iran gjort? Vi bad USA om vapen mot IS i juni 2014, men fick inga trots våra militära avtal. Sedan när vi knackade dörr var det bara Iran som sa okej. Det blev början på våra starkare relationer, säger Haitham al-Mayahi.

Det är dock inte hela sanningen, för samtidigt har Badr-organisationen som Haitham al-Mayahi är rådgivare till kallats "Irans äldsta proxygrupp i Irak". Badr grundades i början av 80-talet av exilirakier i Iran, som ett shiitiskt militant islamistparti. Man stöddes av Iran och stred som en gerillagrupp på den iranska sidan, i kriget mot Saddam Hussein fram till 1988. Efter Saddamregimens fall 2003 återvände Badr militärt och politiskt till Irak.

Badrs grundare och ständige ledare Hadi al-Ameri, som även är en av PMU:s ledare, har i dag hunnit bli både parlamentariker och minister. Sannolikt var de gamla och ännu intakta banden till Iran till nytta, när Badr sedan blev en av de viktigaste grupperna att ta kampen mot IS.

Shiamiliserna och Iran har båda två även en relation till Bashar al-Assads regim i Syrien. I oktober sa PMU:s talesperson Ahmed al-Asadi att miliserna kunde fortsätta kriga i Syrien, mot gemensamma hot, om bara en formell inbjudan kom från president Assad. Nästa månad sa Badrs ledare Hadi al-Amiri att Bashar al-Assad hade skickat en sådan inbjudan – direkt till PMU, inte till Iraks regering.

Haitham al-Mayahi är först osäker på hur han ska svara.

– Jag tror... PMU har bara en ledare nu när det är en laglig styrka, och det är Iraks premiärminister. Om han säger nej så reser PMU ingenstans. Men vi får se vad som händer. Det är väldigt känsligt att åka och slåss i ett annat land, när vi har så många problem här.

Konflikt med kurder

Men det största framtida orosmolnet som många i Irak talar om, är spänningarna mellan irakiska Kurdistan och resten av Irak – speciellt shiamiliserna. När den irakiska armén kollapsade och IS bredde ut sig i juni 2014, tog kurdiska peshmergastyrkor ensamma kontrollen över landområden som länge varit omstridda. Områdena utsattes tidigare för arabiseringskampanjer under Saddam Husseins regim, och kurderna som bodde där fördrevs ofta.

Kurderna säger sig i dag vägra retirera från territorierna och talar om att utropa självständighet. Resten av Irak vägrar acceptera vad man ser som kurdisk expansion och markstölder. Och spänningarna har redan resulterat i strider mellan peshmerga och shiamiliser.

– För mig så är Kurdistan en del av Irak. De har tre provinser, egen autonomi och borde samarbeta med regeringen. De tror, att bara för att de kontrollerar Kirkuk så kan de överleva på oljan där, men det fungerar inte så. Irak är för irakierna.

"Lite drama här och där"

Haitham al-Mayahi säger att han önskar kurderna all lycka, eftersom deras framgångar är hans framgång, som irakier. Men kurderna behöver ändra på sin mentalitet och arbeta närmare resten av landet, med respekt. För bakom all retorik finns det redan ett avtal om att de måste dra sig tillbaka från alla områden, när IS är besegrade, säger han.

– Folk snackar, och det blir det lite drama här och där, men tro mig när jag säger att saker kommer förändras. Efter Mosul sätter vi oss i fredssamtal. Ingen kommer vilja se mer blod flyta i sina territorier, och alla kommer att återvända till sina egna platser.

PMU

Hashd al-Shaabi eller Folkliga mobiliseringsenheterna (PMU) uppstod som en paraplyfront för irakiska miliser på sommaren 2014, efter att den högste shiamuslimske ledaren Ali as-Sistani manat till motstånd. Ingen vet exakt hur många soldater PMU består av. Paraplyfronten domineras starkt av shiagrupper och anses ha tre typer av sådana: "professionella" shiamiliser som uppstod redan åren efter den amerikanska invasionen av Irak 2003, fristående miliser med frivilliga, samt miliser mer eller mindre knutna till Sistani.

PMU har även några sunnitiska samt enstaka yezidiska och kristna miliser, men deras antal är okänt. Regeringen har hävdat att de räknar 25-30 000 soldater, medan PMU själva har räknat till blott 9 000 man hos de sunnitiska miliserna.

Beslutet i november att erkänna PMU som en laglig militär styrka, kom utan några anvisningar kring om hur många soldater som ska räknas in i styrkan. PMU:s talesperson Ahmed al-Asadi har själv uppgett gränsen 142 000 soldater. Iraks budget för 2017 som godkändes i december inkluderar dock bara medel för 110 000 soldater. Består PMU egentligen av fler än så, riskerar man att exkludera tusentals män med vapen.

Vissa av shiamiliserna har i ett flertal människorättsrapporter kritiserats för övergrepp, framför allt mot sunnimuslimsk civilbefolkning i tidigare IS-områden.