Ledare. Johan Ehrenberg.

2016-02-04 04:00

Klimathotet är del i ett klasskrig

De som har råd och makt vägrar göra det de själva kan för att bryta klimathotet. De skiter i problemet helt enkelt, skriver Johan Ehrenberg.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Läs också: Ledarbloggen: Dagens tack!

Piketty har påpekat det. Oxfam har undersökt det. Varenda medveten klimatforskare känner till det. Politiken och utredningsvärlden vet också om det.

Ändå verkar inte polletten trilla ner.

Det är inte mänskligheten som förstör jorden.

Det är de 1 procent rika med sina beundrare bestående av ytterligare 10 procent av mänskligheten som gör det.

Klimathotet är del i ett klasskrig där en liten grupp förstör världen och sen skyller på världens fattiga för att de finns till.

Oxfams undersökning är ett skrik av fasa i siffror. Det blir en bild som ser ut som ett gigantiskt champagneglas där de rikaste 10 procenten står för hälften av alla utsläpp, medan halva jorden, det vill säga de fattiga, står för 10 procent av alla utsläpp.

När jag var i Indien nyligen åkte vi ständigt dessa trehjuliga taxis som drivs av diesel. På landsbygden bryts elen då och då och små dieselaggregat går på om man har råd.

En miljöaktivist beklagade då detta och menade att Indiens klimatskuld var en stor fara då de ”är så många”.

Men indiers klimatskuld är mycket lägre än våra. Kanske runt 1,5 ton per person där vi svenskar lätt kommer upp till 9 ton per år.

Men även inom Indien ser vi samma problem.

Några få procent av befolkningen konsumerar den fossila energin som skapar utsläppen. Runt varje fin villa hittar du gigantiska dieselaggregat och de stora förstörande SUV:arna som svenska rika slänger ut en miljon på, finns bland Indiens rika lika självklart.

Det här är det stora problemet över hela världen.

Det gemensamma mänskliga traumat.

De som har råd och makt vägrar göra det de själva kan för att bryta klimathotet.

De skiter i problemet helt enkelt.

Det måste vara en psykologisk sjukdom detta med rikedom.

Vad i all världen ska vi göra med dem så de förstår att de är en del av mänsklighet och delar öde med alla oss andra?

Det här problemet blir allt mer obegripligt ju högre upp i rikedomskedjan på jorden man kommer.

Själv har jag, eller rättare sagt mina medarbetare på Egen El och jag, sålt och satt upp över 1000 solcellsanläggningar i Sverige. Går jag igenom dem ser jag att de allra flesta sitter hos medelinkomsttagare, ofta med villor eller små lantbruk. Bara två anläggningar har vi monterat hos riktigt rika, plus åt en före detta minister som ville göra solnytta.

Eftersom solel är lönsamt är det ju lätt obegripligt att just rika, vars stora tak skriker efter att få göra lite nytta, inte begriper det hela.

Att rika flyger mycket mer än fattiga är kanske inte så märkligt, men att rika vägrar klimatkompensera sina resor är desto märkligare. Även här är det den medvetna medelklassen som gör insatserna.

De rikas agerande är inte bara privat. De styr företag och lobbyorganisationer inom näringsliv, de agerar i yrket som bankmän, markägare, spekulanter, chefer och PR-konsulter. De tio procenten rikaste har en enorm påverkansmakt. I Sverige ägnar de sig i dag framförallt åt att slåss för en räddad kärnkraft och en snabb expansion av bränd skog och biomassa, men de investerar varken i lösningar eller forskning utan kräver tvärtom att staten måste gå före och tvinga dem. De kommer skaffa en Tesla först den dagen regeringen förbjuder dieselporschar och de kommer dessutom då kräva snabbladdare utanför garageporten betald av det gemensamma.

Nej, man ska inte bli bitter, det skapar ingen förändring.

Kunskapen om de rikas problem måste hanteras politiskt.

Om det nu är så svårt för rika att fatta positiva beslut som gynnar både dem och medmänskligheten så måste de helt enkelt få hjälp.

Skatteförändringar som tvingar fram miljöinvesteringar privat är en sån sak.

Om varje företag får betala en klimatskatt på 20 procent av vinsten och kan undvika den bara om man använder dessa 20 procent till energieffektivisering eller klimatneutralisering av verksamheten, ja då får de hjälp att göra det de egentligen vet att de borde göra men ändå inte gör.

Om vi inför trängselskatter baserade på bilförarens inkomst så kommer vi få ännu starkare incitament för de rika att skaffa elbilar eller rentav övertyga dem om att cykla för hälsans skull.

Och om vi inför regler om att hus måste vara ett plushus för bygglov eller renovering, ja då kommer de stackars rika inse att de kan göra lika mycket god nytta med sina pengar som de skapar förstörelse idag.

Enligt Oxfam så har 62 personer en förmögenhet motsvarande den fattiga halvan av mänskligheten. I dag är det lättare att få halva mänskligheten att börja ta några steg och gemensamt agera ansvarsfullt än att få 62 personer att sluta förstöra.

Måste det vara så? Nej, det är inte jag eller du som ska svara på det, frågan ska skickas till de som försvarar detta ekonomiska system och hävdar att det dessutom är något som måste fortsätta då det påstås skapa frihet.

62 personers frihet mot halva mänsklighetens.

Tjena ...

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg

Relaterade artiklar