Inom kort når en politisk långkörare sin slutdestination. Redan 2013 ansökte polismyndigheten om att få kameraövervaka Rinkeby Centrum, Tenstaplan och Tenstagången dygnet runt. Länsstyrelsen sa ja, med en prövotid på två år. Datainspektionen (DI) överklagade då till förvaltningsrätten, som sa nej. Polisen överklagade till kammarrätten, som tidigare i sommar godkände övervakningen. Förra veckan överklagade så DI kammarrättens dom till högsta instans.
Rödgrön sjudagarstidning – prenumerera nu!
Den här artikeln kommer från söndagsnumret av Dagens ETC. Som prenumerant får du Dagens ETC sju dagar i veckan – på helgerna rakt ner i din telefon, surfplatta eller dator.
Stöd Sveriges rödgröna tidning genom att bli prenumerant.
Oavsett om prövningstillstånd meddelas eller inte, kommer domen att få stor betydelse. Det saknas nämligen vägledande avgöranden kring om allmänna platser över huvud taget får kameraövervakas under dagtid.
DI:s jurister säger att de aldrig tidigare sett en så omfattande övervakning i en boendemiljö. De tror också att ansökningarna om sådan övervakning kommer att öka.
Rinkeby och Tensta blir alltså först i landet med att ständigt ha polisens ögon på sig i vardagen. Kammarrätten konstaterar att majoriteten av de personer som kommer att drabbas måste passera det övervakade området för att ta sig till och från hem och arbete.
Enligt kameraövervakningslagen får tillstånd för övervakning ges endast om samhällets intresse av en sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att slippa bli övervakad. I det här fallet är det intresset av att kunna bekämpa brott som ställs mot de boendes integritet. Kammarrätten gör bedömningen att bekämpningen av våldsbrott i de aktuella områdena väger över integritetsintresset. Rätten har då särskilt beaktat den brottslighet som riktar sig mot samhällets företrädare, som polis och räddningstjänst.
Det gäller alltså, mer konkret, möjligheten att bekämpa brott riktade mot polisen, som ställs mot Rinkeby- och Tenstabornas privatliv. Det blir extra känsligt i ljuset av det faktum att polisens ansökan om övervakning av områdena gjordes utan något initiativ från eller samverkan med stadsdelarnas demokratiska församlingar.
Ett vanligt argument för att tillåta övervakning brukar vara att den som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig för att bli kontrollerad. Men ingen vet vad som händer med stora register av insamlad information i framtiden. En myndighet som ägnat sig åt diskriminerande registrering av både romer och våldsutsatta kvinnor har heller inget bra track record för ytterligare en omfattande datainsamling av icke brottsmisstänkta privatpersoner.
Det blir alltmer tydligt att den av det liberala samhället så omhuldade idén om individernas likhet inför lagen inte matchar verklighetens rättstillämpning särskilt väl.
När George Orwell skrev sin 1984 var den kalkerad på Sovjetunionen. I romanen övervakas varje medborgare via teleskärmen i sitt hem. Boken har använts som argument för den liberala demokratins friheter sedan den kom ut. Men även demokratin övervakar – och det i allt större omfattning – i trygghetens och brottsbekämpningens namn.
Skillnaden är att här övervakas bara vissa, medan de kommunistiska staterna mer eller mindre kontrollerade alla. Men är det bättre med partiell övervakning?
Det finns alltid en inbyggd makt mellan betraktare och betraktad. Det borde därför ligga i allas vårt intresse att markera mot bevakning som bara drabbar somliga. För det är väl osannolikt att övervakningen av Rinkeby och Tensta, när prövotiden löpt ut, slutar som i Simpsons-avsnittet ”To surveil with love”? Där tröttnar Springfieldpolisen på att ständigt titta på övervakningsskärmarna och lämnar över kameran till medborgarna.
I Stockholm är det mer troligt att DI:s farhågor besannas, och allt fler offentliga miljöer blir föremål för inte bara lagens långa arm då och då, utan också lagens ständigt seende öga.
