Debatt: Dålig idé att gå med i Nato

Argumenten för att gå med i Nato bygger på att svensk utrikes- och säkerhetspolitik lägger sig platt för stormaktsintressen. Men det finns en annan väg, skriver företrädare för Miljöpartiet.

I Ukrainakrisens kölvatten kräver allt fler borgerliga politiker att Sverige ansöker om Nato-medlemskap. Folkpartiets Jan Björklund varnar (SvD 7/8) för riskerna med att stå utanför ett Nato-samarbete i händelse av krig. Centerns nyvalde EU-parlamentariker Fredrick Federley menar (SvD 25/7), tillsammans med åtta partikamrater, att ett alliansfritt Sverige riskerar att i växande grad uppfattas som en osäker plats för investeringar.

I brist på verklighetsförankrade argument uppfinner Nato-förespråkare allt mer fantasifulla skäl till varför vi skyndsamt bör ansluta oss till den USA-ledda kärnvapenalliansen. Argumentet om att det föreligger ett latent militärt hot mot vårt land försvinner som en hägring vid närmare påseende. I själva verket går det inte att uppbringa en enda namnkunnig säkerhetspolitisk expert som varnar för ett isolerat ryskt angrepp på Sverige. Det kan däremot inte uteslutas att vi skulle kunna bli krigsskådeplats i händelse av en större konfrontation mellan Nato och Ryssland – och risken för detta ökar påtagligt om vi överger den alliansfrihet som gett oss 200 år av fred. Det bör för övrigt understrykas att också en större väpnad konflikt mellan Nato och Ryssland är utomordentligt osannolik. I själva verket uppgår den ryska försvarsbudgeten till endast 7 procent av det belopp som Natoländerna sammantaget satsar på försvaret. Även om Nato-anhängare nu gör sitt bästa för att skrämmas med rysshotet så är dagens Ryssland ingen supermakt utan en mellanstor makt, med en BNP i nivå med Italiens och en försvarsbudget något större än Frankrikes.

Alliansfrihet är för oss miljöpartister inte liktydigt med att ligga lågt och undvika att ta ställning. Vi vill istället återupprätta den aktiva neutralitetspolitik som Olof Palme drev och som – i sina bästa stunder – inte drog sig för att utmana stormakterna. Något som behövs mer än någonsin i vår tid av tilltagande stormaktsarrogans.

Ryssland annekterar delar av ett grannland, USA fortsätter att ostraffat döda civila i sitt drönarkrig och Kina gör långtgående territoriella anspråk på öar i Stilla havet. Situationen i Mellanöstern, med Israels massaker på civila palestinier, Hamas raketbeskjutningar, inbördeskriget i Syrien och terrororganisationen IS grova krigsförbrytelser i Irak, visar på behovet av att försvara internationell rätt. 

Fortskridande klimatförändringar och tilltagande resursbrist i en värld som vid mitten av seklet förutspås ha två miljarder fler invånare än idag, riskerar att ytterligare öka spänningarna mellan länder och regioner. I en sådan värld blir det viktigare än någonsin att inte alla länder cementeras fast i militärallianser utan att några står fria och kan agera medlande och konfliktförebyggande. Vi vill att Utrikesdepartementet upprättar en speciell fredsenhet som får till uppgift att arbeta med icke-militära konfliktlösningar och som i praktiskt politik omsätter fredsforskningens rön om hur konflikter långsiktigt kan förebyggas.

Sverige ligger, när allt kommer omkring, inte bara i Europa utan också i världen. Nio tiondelar av mänskligheten bor inte i Nato-länder och en utbredd uppfattning i den icke-västliga världen är att Atlantpakten i hög grad är ett instrument för USA:s utrikespolitik. Nato grundades 1949 och har fortfarande inte haft en enda icke-amerikan som överbefälhavare och ser man till sådant som stridskraft och vapenutveckling blir det tydligt att militäralliansen inte är ett förbund av jämlikar, snarare cirklar övriga medlemsstater likt månar runt den amerikanska kolossen. USA:s utrikespolitik går i första hand ut på att försvara amerikanska intressen och emellanåt får då hänsynen till demokrati och mänskliga rättigheter stå tillbaka. I Iran, Guatemala, Indonesien, Chile med flera länder har man inte glömt att folkvalda presidenter störtats under aktiv medverkan av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

Vi vill inte se en svensk utrikes- och säkerhetspolitik som lägger sig platt för stormaktsintressen. Vi vill, tvärtom, att Sverige tydligare än idag blir en röst för rättvis handel, miljöhänsyn och mänskliga rättigheter. Detta är oförenligt med Nato-medlemskap.

Rikard Allvin, riksdagskandidat (MP)

Valter Mutt, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (MP)

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.