Efter att ha släppt ett antal demonstranter som suttit inspärrade har nu juntan ytterligare stärkt sin makt. Den har inlett rättegången mot den förre ledaren Aung San Suu Kyi, och många från hennes parti hotas av långa fängelsestraff. Aye Chan Naing, chefredaktör för Democratic Voice of Burma, ser inte någon förbättrad utveckling i Myanmar:

– Det håller på att bli ännu värre. Militären har intensifierat förtrycket och våldet, och situationen är fruktansvärt svår för invånarna. Det är så mycket som inte fungerar för vanligt folk; banksystemet är kaotiskt och man får inte ens ta ut sina sparpengar. Allt är begränsat, säger han till ETC nyhetsmagasin.

– Många av bankerna utnyttjar också den svåra situationen genom att införa en extra avgift på tio procent för de begränsade uttag som ändå tillåts. Detta är ren korruption.

Covid-pandemin har också drabbat Myanmar mycket hårt. Det saknas både vaccin, sjukhusplatser och skyddsutrustning.

Men att militärjuntan påverkats negativt ekonomiskt har åtminstone på kort sikt inte skakat dess maktposition. Militären i Myanmar har i själva verket under många decennier överlevt internationella sanktioner, och har arbetat upp en underjordisk smuggling av skogsprodukter, mineraler och olja – som ger inkomster till statskassan och militärens kassakistor.

– Sanktionerna mot Myanmar har inte heller bitit, de måste stärkas och också innefatta Kina, Vietnam och andra länder, Många företag fortsätter sin verksamhet som vanligt i samarbete med militärens företag, säger Aye Chan Naing.

Myanmar består av ett stort antal folkgrupper som i de flesta fall slåss för självständighet. I delstaten Rakihine har situationen för rohingyas ännu en gång förvärrats, och FN varnar för att nya strider ytterligare försvårar möjligheterna att skapa trygghet för den förföljda folkgruppen – samt minskar chanserna att återvända från flyktinglägren i Bangladesh.

I delstaten har nu den etniska minoriteten arakaner tagit upp vapen mot militären efter ett eldupphör. Arakan Army är också fiender till rohingyerna och de nya striderna drabbar denna redan utsatta grupp mycket hårt.

Det finns ett visst väpnat motstånd mot militärjuntan även i en rad andra städer, men det är förhållandevis oorganiserat och handlar mest om attacker på enskilda armépatruller.

Möjligheterna att skapa en kompromiss mellan militärjuntan och de demokratiska politiska partierna blir också allt mindre:

– Det har gått så långt och så mycket blod har flutit att det blir svårt att finna en lösning nu. Folk har också fått smaka på frihet de senaste åren före kuppen, och kommer inte acceptera att fortsätta leva i en militärdiktatur i framtiden, säger Aye Chan Naing.