Hur luktade egentligen statyerna under romarriket? Det är kanske inte en fråga du funderat över tidigare. Det har däremot forskaren och konstvetaren Cecilie Brøns vid konstmuséet Ny Carlsberg Glyptotek i Köpenhamn.
– Rosenparfym är det som brukar nämnas när man anger parfymens doft, det är det jag har upptäckt i mina studier, säger hon.
Varför just rosor ansågs vara doften som passade för statyerna som avbildade gudar under antiken har Cecilie Brøns några olika teorier kring.
– Kanske var rosenparfym bara riktigt, riktigt populärt under antiken. Och det var nog också relativt dyrt, så det är något väldigt fint och rent.
Olja och blommor
Parfym är idag ofta baserad på alkohol. Under antiken använde man istället en slags parfymerad olja, från olivolja eller någon slags växtolja med noter från blommor som man kunde smeta ut.
Så varför skulle man vilja göra detta på statyer?
– Ja, det är en riktigt bra fråga eftersom det verkar så ologiskt ur ett modernt perspektiv. När vi tänker på skulpturer och statyer så upplever vi dem bara visuellt. Men under antiken var det tydligen helt annorlunda. Det var mer en sensorisk, en multisensoriell upplevelse. Och detta var en del av vad grekerna kallade livets imitation. För syftet med dessa statyer och skulpturer var att de skulle verka nästan levande.
Förutom parfymen så brukade statyerna även vara målade och dekorerade för att hedra gudarna. Cecilie Brøns har inte ännu återskapat statyparfymen, men hon är sugen.
– Jag skulle verkligen vilja det. Jag tror att det kan vara fantastiskt. Jag vet att det finns andra forskare och arkeologer som har arbetat med att återskapa gamla parfymer. Och jag tror att det skulle vara riktigt intressant.
Doft, färg, dekorationer
Även statyer som inte föreställde gudar var ibland smyckade med blommor och doft. Cecilie Brøns tror att antikens folk helt enkelt tyckte att det var trevligt.
Placerades dessa statyer för vanliga människor att lukta på dem, eller var de för eliten?
– Tyvärr har många av dessa statyer inte kvar deras ursprungliga sammanhang. Vi vet inte nödvändigtvis exakt var de placerades. Men vi vet att några av dem, som kultstatyerna, placerades i tempel och i helgedomar. Här kunde även vanliga människor besöka dem. Många av statyerna restes även på marknadsplatser eller på teatrar eller i offentliga barer, medan andra placerades i palats och i privata villor. Och självklart skulle sådana statyer inte ha varit synliga för alla andra.
När tror du att denna praxis med doftande statyer slutade?
– Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det. Men frågan är om det verkligen slutade alls, för på ett sätt kan du också se hur dofter och parfymer kan spela en ganska betydande roll, till exempel i den katolska kyrkan, där rökelse brukar användas vid ikoner för Jungfru Maria.
